På långt håll kunde han höras; Ballongskrattet.
Vi barn från Esplanadkvarteren kallade honom så
för att hans tonläge började djupt och åkte nästan
upp i falsett varje gång han flabbade. Och genom
hans positiv strömmade alltid en och annan visa.
Karusellvisan av Stig Olin med refrängen: ”Kom
följ med i vår karusell och se jorden gå runt vår
sol …” var en sådan .

Vid grindarna till Tivoli Astron stod hans positiv
även denna sommar under sent 1960-tal. Själv gick
han skrattgropesmilande runt och sålde sina
ballonger, vilka antog de mest fantastiska former.
Sin talang hade Udo Heinz, som han egentligen
hette, i ballongvikning. Tidigare hade han också
vunnit ett stort mästerskap som ballongvikare.

Och denna söndag i augusti hade vi fem grabbar
som vanligt köpt några ballonger. Några förbi-
passerande manschettsnubbar snäste och bad
honom skaffa ett ’riktigt’ jobb. De skolle man konna
göra, hördes han mumla. Allt nog, vi fortsatte vår
karusellrunda och söndagen bjöd inte på så värst
mycke mer. Men när vi tänkte säga hej då till
Ballongskrattet stod bara hans halarpositiv kvar.

Vi sökte en stund men han vart som uppslukad.
Syntes inte till nånstans. Då ropade nån:
- Udo Heinz har dratt ’till väders’ med ballong.

Och efter den dagen stod aldrig nån på den platsen
mer. Den var vikt för Udo Heinz, som aldrig återfanns.
Visst gick snacket om det där med att en eller två
ur tivolit sett honom lyfta i luftballong, men var skulle
den kunna ha stått utan att nån märkt ett dyft.