Det bor i kroppen.

I mina slokande axlar, tanken som springer i ekorrhjulet med bråttom takt.

Känslovärk av instängda känslor i lager på lager.

Djupt instoppade på cellnivå.

I ögonens blick, djupt därinne, syns dom. Om du vågar komma mig nära.

Spåren av alla tårar. Ångesten lika vanlig som att äta och dricka.

Mardrömmarna när månen ser på.

I mitt språk, mitt väsen andas det, likt en aura av minnen.

Den finns mellan rader av gulnande tänder.

Gommen håller dom hårt, med tungan som dragkedja.

Orden.

Berättelsen.

Inuti finns svaret. När dom är redo att mötas av mig.

Min spegelbild.