Du försvinner från mig mitt barn
Mina kritiska ord, mitt instabila humör och paralys
föser dig längre och längre bort
Du hamnar i sällskap som dövar
Du separeras, växer i dina kringelikrokars egna banor
murar in dig, avskärmas i skärmuniversum

Min lilla inre ger upp
gråter och förtvivlas
har noll koll på hur va vuxen
trygg
stabil
icke reaktiv och
LUGN

Detta drama skrämmer mig
detta inre skrämmande slagfält
ensam ibland sopor och död
fast i barndomens mardröm
inristad i blodiga berättelser
om förödelse, svek och undergång

Där varje litet ord kan orsaka granatexplosion
med splitter som hamnar i minsta vrå
Varje icke-gest en gapskreva i hjärtat
ruiner av hopp
torra stränder
spruckna händer
hjärtats utsträckande som skrovligt kallar

Jag ger inte upp
jag ger inte upp
jag får inte ge upp
Jag är din mamma
det är nu jag måste,
vill
stå kvar hos dig.
Din rätt att rata mig.
Jag står kvar hos dig.
Jag älskar dig.
Jag är din mamma.
Just så här.
Jag ger inte upp.
Jag är här.
Jag är stark
are
än vad jag tutar i mig
i mörka ödesstunden.
Modig, stark, hel.
I min skröplighet
storhet
helhet.