Av skadan blir man vis är det sagt,
det är väl på många sätt belagt.
Då frågar jag mig om genier
drabbas svårast av tragedier
i form av skador av skilda slag.

Det händer ju mig från dag till dag
att jag får en och annan skråma,
dock utan att hamna i koma.
Men hoppas ändå bli så pass klok
att jag inte anses som en tok.

Samtidigt påstås det att gränsen
mellan klok och tok har tendensen
att vara näst intill omärkbar.
Min position är därför självklar,
jag är inget gränsfall på så sätt.

För den som på visdom blivit mätt
kan skadan tydligen bli mental,
och då till och med riktigt fatal.
Men vad gör detta om hundra år,
var och en gör så gott man förmår.