Dessa lönnar på min gård
Dom står där kala nu
Men, snart ska dom brista ut
i grönskande jubel

Så ska oxå mina läppar jubla
Så ska jag känna det som är vackert

Lyhört lyssna på den ömma rösten
även om det bara är en vänskapens röst.

Flera har dött ifrån oss
men, vi lever ju tydligen
fortfarande.

Jag är inte rädd.

En gång ska jag kanske
få krama dig
där på Centralens perrong.