Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Till "Pilgrimen".


Ett gammalt skolfoto in memoriam


Ditt namn var nog Klara.

På framsidan av detta gamla slitna skolporträtt, är inte du flickan utan hatt, med flätorna lossade och smått harmynt? Jag tror inte att det var Louise. Det var du, Klara.

Klara. Ett namn som släpper in ljus liksom en öppen spaljé i en fin trädgård tar emot vårens små vildblommor som trotsigt men vackert sticker upp.

En morgon fäster hennes bomullsförkläde guldstjärnan vid almanackans födelsedagar när systrar ger stickade näsdukar. Humleskott samt havregrynskakor med svagt te efter läxläsning.

Vad såg du fram emot då du blickade österut till vagnen där mormor kom dragandes och på kvällar när doften av regn dök upp och din pappa sade "låt oss tacka Gud!", medan blixtarna utanför tändes och den svarta himlen brakade samman. Ert hus var inte det stadigaste i byn.

Ännu en annan tygduk fuktad av kamfer för skabbet på dina små fötter. Den måste få dofta starkt, för genom de bekanta men mörka rösterna går du lätt vilse. För dem gör du de vackraste berättelserna genom din mjuka kroppsdocka. Du blev snart kvinna.




Fri vers (Fri form) av Koloristen
Läst 176 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2021-03-19 05:52



Bookmark and Share


  WyS VIP
Vacker betraktelse, ger mig hjärtevärme!
2021-03-19

  Larz Gustafsson VIP
Oerhört vacker, personlig beskrivning av namnet Klara.
2021-03-19
  > Nästa text
< Föregående

Koloristen
Koloristen