Under konstnärens händer växer skulpturer
till oformlig sten
att vaka över oss

och vi fyller skålarna med aska
och darrgräsets glesa vippor
– som korn, som något vi hade kunnat äta
smaken av blekjord och förna

hur orden ringlar mellan fingrarna
där vi gräver genom mullen

det finns skuggor som vi aldrig sett
på andra sidan natten
det finns dagrar, blänket i en varelses öga
innan det sluts

på skuggsidan av skogen
finns ännu en skog
finns ekoxen som höjer sina horn
mot den utblottade himlen