Jag är på utflykt utmed elden. Det hettar och jag glöder invärtes.
Undrar om det är dags. Stora starka färger har tagit mig i besittning. Jag kan inte hjälpa det. Liksom hur mitt hår faller handlöst i vågor, slingas rosa i ett hav. En kväll. En kväll och ett klot nära kanten. En kropp (min) som faller igenom, med märkliga kläder, med en hud sydd av gränslösa vidder. Tyget smiter åt och gör mig till en pil. Rakt ner i djupet och framåt. Är det nu? Jag är i lågor. Nu det inte spelar någon roll vad du än gör eller säger? Är det nu jag brinner oavsett?
Och oavsett. Jag klär av mig naken. Faller in i himlen som ett spjut, en meteor. Sen silas fram som ett stillsamt regn.
Ser allt. Det finns överallt. Tar fukten ur en innerlig önskan.
I askan.
...annalkande...
natten.