hon går med snabba steg

hon nästan springer

hon gör små framsteg

alltid mobilen ringer

hon inget tänker

medan hon går

ögonen blänker

återhållen tår

vad blev av hennes liv

så tomt och kallt

bara liv och kiv

ödsligt överallt

allt hon har mist

allt som nåt betyder

hon blev alltid sist

hon alltid lyder

alltid kompromissat har

segrar aldrig vann

men stoltheten bar

i den hon bekräftelse fann

vad springer hon ifrån

kanske livet som det blev

stod inte ut med allt hån

som på posten ett brev

ser med sorg på sitt öde

ensamheten tär på själen

väntar bara på döden

kall som bara tjälen