Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Glasrutemönster

Jag kan inte låta bli att förundras 

Över hur lätt det är att falla 

Men inte handlöst utan skyddsnät 

Utan bara falla för vinden 

 

Förändras något om det är tankar 

Eller känslor som tränger igenom 

 

Glasrutan är smutsig av gamla drömmar 

De sitter fastkletade likt tuggat tuggummi

 

Och jag känner fortfarande känslan av fallet 

I min maggrop trots att jag står still på marken

 

Ögonen söker knoppar på de kala grenarna 

Och nästa gång molnen skänker naturen näring

Hoppas mitt hjärta att det är regn som faller

 

Diamanter av saltkorn bildas i ögonvrån 

Men det enda som faller är en önskan av längtan 

Efter det som själen saknar i tysthet 




Fri vers av Maria Sundelin VIP
Läst 29 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-03-24 06:57



Bookmark and Share


  Monika A Mirsch VIP
Mjuk och följsam är din varma dikt. Tar den till mig och glädjen träder in i mitt hus - tack!
2021-03-31

  Susanne Sundström VIP
Vemodigt vackert!
2021-03-24

  Marita Ohlquist VIP
Vemodigt om livet och själens längtan!
2021-03-24

  wiria77 VIP
fint skrivet
berörande rader
de två sista raderna
så melodiska
2021-03-24

  ULJO VIP
Berörande. Efter det som själen saknar i tysthet.
2021-03-24
  > Nästa text
< Föregående

Maria Sundelin
Maria Sundelin VIP