Jag hör ett ensamt jetplan
skära sig genom ljudrummet,
en trubbigt mullrande skalpell,
medan råkorna landar i gräset
för att söka föda.

Himlen är ett jämngrått vaddtäcke,
och världen snurrar som brukligt
av egen inneboende kraft
trots våra försök att sätta
käppar i hjulet på den knarrande kärran.

Kråkfåglarna bygger bo.
Jag har sett dem flyga
med torrt gräs och grenar
i näbben till sina kommande hem.
Parningsdansen är i full gång.

Så är det åter tyst och bara
min gamla dator surrar.
Råkorna har lämnat scenen
och några spastiska skator
hoppar omkring i gräset
utanför mitt fönster.