Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Onadorberättelser




Del 3


En filosof.
Eller en forskare.
Men kanske främst en filosofisk forskare.
När omgivningen i samhället Beihenmar levde i, frågade efter ett epitet, ville hon inte ljuga utan förblev uppriktig i sitt svar. Många gånger krävde det exempel på vad det innebar, men då förklarade hon saken i inövade, generella termer. Resten behöll hon för sig själv. Bybon nickade därefter vänligt, men tittade snart på sin klocka och önskade henne en fin dag. Beihenmar andades ut och återvände snart till sina teorier, tankeexperiment och inre universum.
Mycket av hennes energi, intresse, eller fallenhet för vetenskapen sprang ur en tydlig känsla att en annan värld var möjlig. En bättre värld. Bara att hon tänkte det, var för det första ett sorts bevis i sig. För det andra fanns det en värld och så länge det fanns liv och tid i den borde det också existera skeenden som rörde sig i sådana alternativa riktningar. För det tredje fanns tekniken. Åtminstone på hennes ordnade kaos till skrivbord i verkstaden.
Och i form av några enstaka konstruerade prototyper.
Hittills hade hon gjort en maskin för basala minnesövningar, två robotar för organisering, av bland annat skrivbordsdokument, samt en enklare AI-dator för kommunikations- och lagringssystem. Den först- och sistnämnda befann sig fortfarande i teststadiet och var föremål för informationsöverföringar, korrigeringar och förbättringar. De avsedda ändamålen för både minnesmaskinen och AI-datorn var att hjälpa människor komma åt skeenden, berätta om dem och sedan spara dem i databaser. Framtida generationer skulle därmed ha tillgång till registrerade livshistorier och föra upplevelserna och erfarenheterna vidare. Exakt vilken betydelse det dokumenterade skulle få, kunde hon inte riktigt föreställa sig. Men hon förnam det som något orimligt att besluta det för kommande former av liv. "Allt kan säkert vara till glädje och nytta. Att spara någonting är i alla fall någonting. Personer må dö men informationen om dem lever". Hon brukade försöka påminna sig själv om de tankarna.
Organiseringsrobotarnas huvudsakliga funktion var däremot av direkt vardaglig karaktär. De underlättade Beihenmars värv och var nästan jämnt påslagna, de var i mångt och mycket ständigt sysselsatta. Ibland assisterade de Beihenmar med den äran och letade reda på, sorterade och kasserade de rätta antecknade idéerna och beräkningarna, men emellanåt kunde en missuppfattning uppstå mellan sändaren och mottagaren, som resulterade i merarbete för Beihenmar. Hon visste att robotarnas försök var hjärtliga och ärligt menade och deras sporadiska felsteg hindrade henne inte från att känna stolthet över kreationerna. Faktum var att de hjälpte henne med allt möjligt.
Tidig gryning väckte de två robotarna Beihenmar planenligt. De noterade vilken mat som behövde införskaffas. De vattnade blommorna vid fönstren, valde kläder efter väder till henne, och satte ut och tog in stolen på täppan utanför hennes stuga när det var tid för solnedgång. George och Nemmie visste, eller hade i alla fall en känsla för, vad som skulle vara var och när.





Fri vers av DavidM VIP
Läst 188 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-03-23 20:17



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Vilken spännande och intressant vändning om man jämför med de andra texterna du skrivit med samma titel. Här blir vetenskapen och teknologins framsteg mer framträdande, men samtidigt känner jag samma underström som i de andra texterna av något mystiskt eller mytiskt, eller snarare en föraning om det. Det är en fröjd att se den stilistiska säkerhet du äger, som låter ordval och syntax spegla innehållet och personerna som bär det.
2021-03-24
  > Nästa text
< Föregående

DavidM
DavidM VIP