En blandning av smoothie
och milkshake.
En aning havssalt och de drömmar
vi glömde.
Passar på att älska som
tysta näckrosor.
Minnen av videung.
Ännu ett regn avtar.
Skuggor av den tvåtusende dikten.
Sakta smälter.
Mot min hud.
Som en gång smektes.
Av dina ord.
Och jag ändå.
Kan känna.
Samma.
Som då.
Innan det avtog.
Till att bli.
Vita liljor.
Saknaden av mig själv.
Igår.
Morgonens gryning.
Smeker åtrån.
I din blick.
Lyfter som vingar.
Gnistrande kristaller.
Vågar beröra.
Det vackra.
Orörda.
Du viskar.
Den kärlek som en gång.
Men inte nu.
Längre.
Ju oftare mina stränder.
Så påfågelblå.
Avtar.
Mina tårar.
Och ödets andedräkt.
Blåser förföriskt i mitt öra.
De nätter jag inte längre kan nå.
Jag ändå vill ge.
I mina kupade händer.
Svanarna byggt sitt bo.
Ristar in våra initialer
i stjärnhimlen.
Månen av opal.
Blundar.
Så även vi.
Ömsar drömmar av regnbåge.
Det som blir kvar.
Ett hjärta.
Av rosa marmor.
Väduren inom mig.
Sakta tynar bort.
Men det som glittrar.
Ett vemod.
Och en längtan.
Du som av norrsken.
Grön som jade.
I natten
iskuber mot huden
smälter.
Jag ser dess droppar.
Men känner.
Ingenting.