Den lille har en förmåga att just i ögonblicken 

glipan mellan något 

ställa de besvärligaste frågorna 

jag har pratat med henne som om hon 

var en riktig vuxen. Tycker att hon är för 

smart, att hennes intellekt skrämmer. 

jag sade att jag föraktar människor som 

manipulerar andra av rent egoistiska skäl. 

Det finns ett obehag i luften ikväll. Som om

jag vill radera min skärpa och få tillbaka 

den naiva tillvaro vi egentligen borde vara i. 

När hon föll ihop i mitt knä utanför bilen 

sade hon att hon trodde att hon kom från 

djävulen. Jag blev som alltid mycket road 

av hennes dramatik och påhittiga förmåga. 

hon är ett litet litet barn och jag kan inte riktigt 

begripa varför vi drar isär gardinerna för att 

kunna ligga i sängen och se ut över den gnistrande 

himlen om jag samtidigt berättar så mycket om en 

vuxenvärld hon ännu inte ens kan begripa. 

så mycket om mig själv har jag begripit att hon lyckas 

ibland komma rakt in i mina självtvivel på ett sätt 

att jag tappar all sens och moral. 

Som om jag inte kan låta bli att pröva gränserna för 

hennes briljanta sociala kompetens. 

himlen speglar sig i oss och ikväll skämdes jag inte 

ens för att jag inte ville säga att jag älskar henne 

just just då. 

jag vet att hon vet det. Redan.