Redan medlem?
Logga in
Eget foto Att gå med sig själv i andras sällskap
Så kom den, en nyvaken, efterlängtad morgon framför havets omslutande rörelser. Sanden under fötter som möter och kroppen som svarar och anpassar sig efter varje fördjupning. Frasandet av snäckor som rör sig inåt och utåt i vågskvalpet och krasandet när foten möter dem. Vägvalen och utsikten som flyter samman. Att vandra lämnar en nämligen inte spårlöst road. Att vandra är att möta sig själv vare sig vinden är för eller emot. Att få finna sig själv bland andra och känna varje utsikt och insikt ympas in bland allt som är. Att vandra och låta sig själv bli ett helare exemplar. Som att bära sig själv utan tyngd och bli vittne till lättnaden i att allt börjar med ett första steg.
Fri vers
av
Elaine.S
Läst 270 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2021-03-26 00:23
|
Nästa text
Föregående Elaine.S |