Om dikten är ett sken är det
av drömsymbolik och nuförtiden av en känslobetonad verklighet.
Från röd till blå, om kärleken inte får hjärterum,
eller från blå till röd, om man överger en trist och maktlysten himmel - långt ifrån min natur att se i det blå att jag allra helst ser det gröna och sköna.
Lugnet som triumferar över alla andra skrikfärger.
Hos mig tar därför grönt alltid vägen om mig,
Oavsett tid på dygnet när ljusnatten vandrar över ens händer som ännu märker naturen
och den skräcksublima skönheten över hjorten
som möter en större gudom.
Idag sprang hon, sprang hon snabbt, och gick en stund för att välkomna språngmarschen till våren årstiden med odds för liv, som segrar över pandemin. Det räcker med vitsippeblom för att glömma fåglarna som inte var gjorda av tyll. Det är inte svårt att begripa att vokalmannen var lika verklig då när han nynnade på sina sånger i en panginisk tonart och barré i B-dur.

Men du såg mannen i parken som lekte med ejderfåglarna med simfötter i ankdammen.
Osynligt minspel från en hand hårdare än stengruset. Jag är också hård, men på ett annat sätt, ville hon säga, men det var bäst att inte säga något till en farlig människa - en som säger O för Ö eller tvärtom Ö för O. Vokalmannen svävade mellan hustaken och sjöng sin sång om hans ljus som ständigt var på väg överallt och bort. Han var inte den som tänkte på fina saker att man kunde se blomfall vart han än vände sig och gick.
Men han kan tänkas ha känt sig hemma på sina promenader och han kanske bara var kulinarisk och tyckte om att nynna på det runda vokalropet.
Människor man inte känner kan man inte heller förklara varför de gör som de gör, och att alla, alla människor har goda sidor är väl lika sant som att det är lördagen den 27 mars idag.

Sedan såg man mannen igen och han gick fram till kvinnan och frågade något utan att önska sig ett svar på frågan.
- Vad tror du jag heter? och vände sedan på klacken.

Bra fråga. Kvinnan som han frågade bodde på Östra Torn och skulle snart bege sig hem med bussen. Bokstaven É skulle kunna motsvaras av franskan Égalité som är 70-talets honnörsord i den svenska könsdebatten.

Oroväckande - redan då var mordoffret på väg hem efter att ha bakat bröd och gått i skogen.