Inspirerad av Lena Staafs "Knullkungen".
Är det så här pojkar uppfostras?
från tidiga år de uppmuntras att ta för sig vilket de gör
ingen pratar om sed och bruk att ej på flickor sig tränga att ej på dem ta där skyddade de bör va'
redan i tidiga år de börjar tafsa kalla fula namn var har de lärt sig detta?
så det fortsätter upp i ålder ingen pratar om vad göra och inte närgångna händer söker flickor vet ej vad göra
skamsna de tiger om vad som skett har de inte gjort rätt? varför ser ingen? varför är alla så tysta?
tystnadskulturen råder mannen vill erövra lägger ner sitt byte för att visa sin makt
ett nej är alltid ett nej tagen med våld är våldtäkt varken mer eller mindre våldtäktsman alltid skulden bär
fostra våra pojkar till respekt för både flickor och kvinnor att bli våldtagen är ett trauma som är livslångt och handikappande
tilltron till män skadad litar inte på någon går inte ensam i mörkret går omvägar för att inte möta män
förstår de då inte vad de gjort? är det nåt att skryta inför kompisarna med? vad har kvinnor gjort för ont för att bli våldtagna? varit på fel plats vid fel tidpunkt?
med vilken rätt styr män kvinnors liv? vill de själva behandlas på samma sätt? när kommer dagen kvinnor kan gå fritt? fria utan rädsla för män
Övriga genrer
(Essä/Recension)
av
Öknens Ros
Läst 146 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2021-03-29 09:21
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros |