Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Jag tycker mina reseanteckningar börjar bli klara och lägger därför ut dem. Felstavningen av Mallagans sund är medveten.


Nanjing till Sonido de Mallaganes- reseanteckningar

Nanjing

I
När det snöar i Nanjing faller tystnad över odlingar fram till en gata, sänker sitt stilla lod över palmer andas sin morgon av skönhet

II
Som en fråga mellan två huvudstäder förstår jag ett av lik kantat herravälde håller skyfflar tunna, här måste människan återuppstå i alla tider

III
Pagoden över hustaken har samlat sig i vitt den stumma träklockan kommer att resa inom mig över de mongoliska bergen

IV
Jag är trött på valda dödar, jag väljer att glömma ordet rike


Beijing

En radikal dras genom trånga passager i det språk kinesiskan dricker ur Konfucius kuggar och är hårt av vatten, du vill köra mig till teatern, den ligger så nära

Så hur skall du hinna tillfredsställa den gamla kvinnan som går bordellens cirkel runt oss, du ser upp mot himlen som hålls hemlig av kemiska formler

Vad äger dig


Platons spricka vid den kinesiska muren

Isbarken på den kinesiska muren kan definieras som isbark – ingen tvekan om saken, det är lätt att
förvillas tro att muren själv är ett nedfall från idévärlden, men så är det inte.

Platons spricka finns i trappan till baslägret (parkeringen med Maos lilla röda), jag måste gå genom kvinnan med vinst i tungan för att nå marken

Novgorod

Den ahlinska svindeln skriver in sig, solen är exakt inte solen, ickeord som en osvuren mylla

De slipade saxarna flyter ur glasburken, räddar natt och sönderhuggna dockor till änglar

När chauffören stiger in i baren måste hålla lågan mot handen för att få dagen vaken, bränd svett skallrar mot bordsskivan, orden andas knappt



Der Bahnhof Sankt-Peterburg-Baltijski

Maxwells demon öppnar i blindo vid utfarten från Baltijski vokzal, jag tänker ett kallt Afrika, bussen till Ivangorod startar inte, halva röda vitror viskar som sagor, det hjälper inte, en kvinna i ljus klänning kommer med en blind hund över axeln, mannen bredvid försöker berusad läsa busstabellen till Murmansk, han har en portfölj i handen, är i resa


Narva mnt, Tallinn

Tungt regn har inga ljudlösa steg, ändå är det tyst, tystnaden faller som dimblixtar mot gatan, hororna som lär finnas är osynliga i fasaderna väntar där man måste mnt liknar en elektrisk spikmatta av vatten Rasputin far förbi som en stum vimpel, fastsnodd av regnet runt spårvagnen, men han klarar mycket, det regnar på Narva mnt, mörkret skär ett grått sår


Nattåget till

Du förbannar att du missat nattåget till St Petersburg 23:49, du skulle vilja att din schal slog i vinden, att den jagade i öppna fönster, när du läser på biljetten och tårarna dränker allt inåt tycker du att det fortfarande står Leningrad, ensammare än så kan det inte bli

Ålands hav

Som en kvinnas hår, en omöjlig karta, öarna ligger som dimögda havsödlor med sitt blod mot djupet, minnet och tystnaden krusar vattnet, urbergets sträng till djupet håller kvar tonen

tiden som går mellan skeppen viskar stillhet


Jylland

grön är skymningen med ryggen mot vattnet väntar bokskogen tung som en elefanthona, den gula natten börjar lösa upp vattnets känselspröt, leder in sjudande blod och förvildad hud

min älskade skriver på läpparna, dagg rinner över tungan, hon viskar emmaus


Skagen

Det är dörren till det blå ljusets månad, hotell Petit mellan stationen och havet har dragit iväg med åren och i gränsen mellan land och vatten är det smörblomma, fibbla, klockor blå, havtorn, soldränkta nypon, vinröda, tjugo karat, ljung som kryper längs marken när den ristar in hösten, böljande vass, kärrlila kärrväxt, sandtoka, martorn av betong, ett störtregn av tavlor, Anchers hus med berslagskamin, modell Danmark

Grå fyr, blyanten som slankar sig upp i det blå, otänd vippfyr. strandgrafik, strandfåglar med kvickrot i benen, strandkvinnor med strandade män och vindsmälla över Grenen: Skagerrak kastar sig i famnen på Kattegatt


Vid Polens Kust

Staden bakom släpper ifrån sig sitt sorl av trängd tid av riken och ett annat rike, och den vidd jag letar efter öppnar sig

Himmel och hav, där kvinnor med skymningsrök i hjärtat går på vatten


Block 13 Några Mil Bort/ Krakow

Du väntar, men jag kommer inte, jag säger hela tiden att jag skall, men fram till nu har jag svikit, syret räcker inte ens till vid Umschlagplatz

I vilken tid går jag omkring i Kazimierz, vem har lagt sängkläderna i fönstren och inte hunnit ta in dem

Det är så tomt här och Polen tycks vilja ha det så


Bratislava Hotell Kiev och igen

Värmen har slagit ut betongsängarna på hotell Kiev som jag minns det redan på åttonde våningen, vinfälten har värmt upp våra ögon, synen förblindar den som klätt sig i trolldräkt och tecknen blir obrukbara av för mycket magi jag förstår inte att hon vill sälja sitt kön, eller inte vill

Sagostad och strålkastare har bländat allt, vi kommer från bergen, klängt oss fast över strömmen med foten på järnet och döden precis under, hur dumt är det inte då att bli rädd

Men jag har ännu inte gått förbi den romska kvinnan med blodet fyllt av gift, och det som en gång var hem i lobbyn är skrapat av vass frånvaro, trösten är som alltid Du och resan i sig

Vi tar hissen högt upp till en annan våning, dagen därpå åker vi till Brno

Pécs, Ungern

Bjud helig tystnad, här finns Mohammeds tre, skrift och avstånd moskékyrkan skakar av ljus

Studenterna breder ut samtalen mellan väggarna, synagogan berättar med blöta tecken, tyd sagan och du undgår förintelsens ångestsnitt, allt står kvar

Moskén har allt jag inte förstår, det är först i böcker jag kan få tag i orden, jag kan inte ens hitta kvinnornas plats, det kan bero på att bönutroparen har gått i landsflykt

Planteringarna får inte tillräckligt med vatten, de bryts ohjälpligt ner i torka, men minareten står tyst kvar

De kristna gömde Eva och Adam bland de döda och i tacksamhet byggde en ogenomtränglig helgedom

Den sväller över Muhammeds andra två, makt har bara talan, i dess skugga väljer en liten flicka sida Hon har framtiden till hands, en ung man vill ge ljus till Ungern


Körsång Cypern


bakåt och nu, ge sig av första stängda dörr resan som själva kartan och Dionysos bänk här vid borgen är mest någon annans du som läser för havet kanske sitter en stund, inte vet jag, jag sluter nu Europa under mig

bilarna fortsätter trycka på bakifrån metallormen från Troodos rinner mellan fingrarna och husskeletten vet inte vad de skall göra med sin andnöd

härifrån går barnen tysta bredvid sina föräldrar, att allt är i sin ordning klapprar, det är det på ett annat språk

jag vet inte vad kvinnan plockar det är nog ett minne, antingen från galaxens första andetag eller så ett från när hennes passion brände ner stengrunden till sand, därför finns det mer än krumma ben, svart jacka, svart kjol, svart sjal den vita blusen har hon sytt in hon är ingen besökare från... utan är en kvinna på stranden, jag sluter nu Europa under mig

Afrodite har sänt sin discodrottning långt utanför nyårsnatten hur mycket donna kan man vara på Athinon Avenue, kattuppfödning ges ny innebörd, något av ormgång, kräla på din buk och ingen överraskas av att en hög klack behöver hjälp mot gravitationen

det turkiska upproret tar sig fram och tillbaka på strandpromenaden med den list bara den vet: hur skönheten undergräver förtrycket, slöjorna överrumplar musiken inifrån, samtidigt dansar en svenska med det hon har, hon känner tonerna från ett annat håll, hon finns i det hon är: omega

de ryska pappersdockerna, grafiska farkoster är här för att gråta eller hoppas, det är få som förstår det när havet rullar in, det är lätt att få den vinden i ryggen, rus och ro i samma vågskål

en grekisk kvinna håller på att leta ut sig själv ibland med så mycket uniform, (utstansad dialektik för män) att det blir svårt att veta vad som är till salu, men en dag kommer hon att sväva fritt: alpha

En maratonlöpare når fram till Agios Lazaros försenad och trött, hon har hela tiden glömt att sluta springa, känner framför allt tyngden i benen över skeppet, hon dricker våg på våg, förlänger solvarven och minnesförlusten av jorden, det gör det inte enklare

Nu vet hon varken ut eller in, men tror att det hon skall säga är: i Hala Sultan Tekke talar Allah med en meteorit i munnen i Agios Lazaros, säger en pilgrim, graven ännu en gång tom i välvilja faller Europa död ner för att fylla tomrummet,, hon känner inte riktigt jorden under sig

tårar hänger sig fast under valven det hjälper inte att kyssa ikonen i det yttre rummet övertygas få universum i miniatyr ger inget det heller

det är lättare att förstå mannen som tillber en asiatisk kvinnokropp vid havet men han gör det inte på knä som kärleken vill, tala gud Ditt Nya Namn

epilog

jag vet inte vad kvinnan plockar, det är nog ett minne antingen från galaxens första andetag eller så ett från när hennes passion brände ner stengrunden till sand, därför finns det mer än krumma ben, svart jacka, svart kjol, svart sjal den vita blusen har hon sytt in hon är ingen besökare från… utan är en kvinna på stranden


jag sluter nu Europa under mig


Alasias chora är gul, ett harvat blod, den gula våren i stridsgudens månad, den blanka sorgen, det insydda lidandet som valmon suger in, de sårade byarnas röda dagg

ur stjärnfallen söker den blå färgen natt efter natt nakna ikoner innan all verklighet är förfalskad

tecknet skriver ur jorden utan vrede dödar lika meningslöst som människan så här utan heliga texter minns jag två jordbävningar

Salamis fimbulvinter och skriket som beger sig under vattnet mot Lissabon

Venedig

San Marcoplatsens klockor sjunger om en venetiansk kvinna, vet att hon aldrig kommer att drunkna underifrån, hon har gälar i alla sina läppar och dröjer nu vid barerna med sina italienska ben, återkallar ett vin från natten, sänker sitt lod i kroppen ner till ett minne, diffust av gryningslakan, kommer inte riktigt ihåg hur det blev, hon ser på sin tatuering av parfym på vänster handled, en karta av sotat glas efter utspridd ojämnhet följer hon den i natten förbi och skulle aldrig drömma om att ta av sig skorna på grund av den polerade blötan, bara ett golv som gör hennes skönhet dubbel under den måne som även Casanova bar hem, hon har därför inget att säga till bikt

De doger som går igen svimmar av kramp, vaknar upp med pestmasken som tak och vrålar sig hesa efter paradissalen när suckarnas bro rasar över dem, så händer det som aldrig förr fick hända tre Splendors kommer i gränden, välfyllda med kropp, de ler sig fram med jazzens toner i höfterna, en ny tid är här och så underbart svart, tre Splendors och en venetianska kvinnan läser av varandras lust, Piazza San Marco, en ny tid är här och så underbart svart

Prag

Telefonen på Karlsbron finns inte, nedmonterad av minnesfel, slottet lägger inte ljust skrammel över valven
jag som har förvirrats bär ljudet inom mig

Herr K som i Kafka springer förstås fram och tillbaka med tanke på hur många bostäder det blev, rätt eller fel har ingen betydelse, eftersom Herr K har evigheten inskriven, samlat kattliv i varje andetag

En kvinna har gjort sig till blondin för helgonen, en annan har lämnat kvar kroppen i fantasin, älskar under sjalen med den bländade urmakaren, och samtalet som aldrig ägde rum är inpräntat: Herr K kan komma upp

Nerifrån Karlsbron är det svårt att tänka sig att det ekar tomt framför slottet, ord av Seifert förlänger natten, eldslungaren träder fram med sina fyrbåkar, lergökstoner säljer sig fritt, herr K är vägen

Marionettflickan vid brofästet har inget brev från Obecni Dum, diktaren är nöjd vid sitt bord, fingerfärdig och slank tycks hon ha kontroll, urverket trasslar, men träbenen far inte ihop som plockepinn, Kafka är död, men: herr K kan komma upp

Dresden Min Älskade

I

Dresden min älskade, jag har skurit mig på dig så många gånger, tänk om du aldrig funnit din hörnsten när man tröstar sig med en kejsarclown som skyndar från famn till famn, ja då är det illa, men du är så mycket död, så mycket död

Då pekar du på Kvinnan som sitter framför med vinglaset i handen, hon som ser på mig med kärleksfulla ögon, när jag säger: jag vill aldrig mer återvända hem, du viskar: tänk att du säger så här i Dresden

Du har också en fräck glimt i ögat skriver tyst på ett papper: om jag minns rätt är det här som du sist kunde älska som en ung man

Tänk att det hände här i Dresden Här i Dresden

Berlin, halleluja

Varför känns livet så starkt just här innan Brandenburg Tor, Unten den Lindens svar: livet kan vara lika men aldrig större, Berlin är ett danssteg, Berlin halleluja

Ett romskt dragspel spelar vatten i Spree, floden tappar gräns, nekar sorg, polerar väderstrecken, vid Hamburger Bahnhof ritar barn av tidtabellerna, ur Keifer rinner lera, mammor står på rad med förlåtelse, Berlin Halleluja

Karussellmagiker och Tiergarten har stämt möte, ingen tappar hatten innan Tempelhof, men då snurrar det, , Berlin halleluja, danssteg, vid danssteg, vid danssteg

En kvinna skissar fritt genom rusningstrafik med ett vattenpass i handen, en högviktscykelist har gatan som fantasi och en vattenspegel i hjärtat, Die Sigessäule rycker sig loss ur lövverket, segrarspjutet flyter fritt, ingen säger: tag ner, ett danssteg vid dansteg, Berlin halleluja

På Alexanderplatz delar en kvinna, hon delar fiolsträngar med alla som vill, Berlin halleluja


Tempelhof

Det blåser hårt, någon som tror att den här vinden finns någon annanstans bedrar sig, ord talar här sitt eget språk, ord kan inte röra sin betydelse, raka mäktiga väggar tror sig vara sommargräs

Förstår inte sin egen otroliga tyngd och faller därför, men leken här når rakt in i det omöjliga spjutet

Kompassen är ett ekrat hjul, vatten erbjuds ur betongen, trasdockan håller sig förvånad fast, lite skrämd av sin styrka

Saint – Malo

Jag kommer när månen förlorar i kraft, vet inte om de som vill återupprätta tsarriket redan anlänt med sina nycklar, men längs stigen virvlar barnen i tidsströmmen, de öppnar bara för jorden

Jag är här vid din grav för att se vad Du ser och vad ska vi göra med havet, den gröna skogen som växer i dina ådror har något av flykt över sig, Därför kan jag läsa ditt hav utantill, upptäckaren går inte på vattnet, han ritar kartor, han är som barnen

Alexanderplatz, Berlin

Vid Alexanderplatz svävar Franz Bieberkopf, Jobs andedräkt, ett vanhedrat hjärta, dagar utan framtid, det giftiga klockverket som ingen väntar kartlägger ändå hans dödsdans, han kan inte annat än korsfästas,
torget är då som nu väst
 
Ingeborg Lüdiecke skriver en dagbok när det här är öst, skriver med en elegant rak stil om det som inte finns att köpa i affärerna, så en dag av möjlighet finns saltad fisk, det är mitt i vintern, det är kallt, minus tio grader,
Ingeborg går inte ut
Alexanderplatz har idag ett varuhus öppet 24 timmar om dygnet om jag läste rätt, vem skall nu bära skulden
bland dem av segrare utsedda till skuld

Potsdam/ Je Suis Charlie

Det är dagen efter dags för ytterligare en tidräkning, TV-rutan översätter år 0 efter Je Suis Charlie, vi är Ground Zero

Säg nej till tolkningsföreträde, men människan blir än tydligare genom att jag tar vägen över Schopenhauerstraße till Sanssouci, livet är det vi har och lättsinnet i slottet dricker ur en del smärta

Här i Potsdam är det skrivna ordet glädjande väl utspritt på en slumpvis utvald gata, gatan är visserligen bred men det är böckerna som ger andrum, du som läser detta sträck en penna i skyn

Notre Dame, Paris

En geometrisk dröm, segel av sten, ett luftskepp från den inre rymden med en tyst stjärna i bagaget, vid sidan av landningsbanan fladdrar en ung kvinnas kjol, den är gul och allt är mycket enkelt

Pigalle

En amerikanare skjuter igång min Renault blad horor och strippklubbar, det gula ljuset jag brinner av vräker sig in i det som inte är, en återvändande klinga river sönder alla formler, kvarteren här har sitt eget periodiska system

Det är påskdagsmorgon, Maria är på väg till graven, Nin lever fortfarande, alla förlorare gråter sig igenom Vatsyayanas kärlekslära


Tonawanda

Inte långt ifrån turnerar en fantasi i vapen, folket här har köpt det land som de en gång såg efter

Storhetstiden är förbi, nu finns som sagt andra krigare, ändå förlåter en stor indianska mig omedelbart, hon vill bara att jag skall veta att jag är på helig mark, jag skall böja mig mot jorden och visa mitt hjärta

Var skall vi tacka om inte mot jorden, de som bär djurens märke vet, klanmödrarna kan läsa livets irrgångar


Casa Azul Coyoacán, Ciudad de México

Det regnar i mitt blod, staden ligger otorkad, sönderplockad i innevånare som om människor inte längre är
jag flyttar in hela tiden, men vad kan migration annars vara, har en tystnad av märkliga vidder, en arkipelag med taggar på duk, ett gap av sår, det är mest en fråga om hur mycket smärta kan det inte finnas i ett

När det bara är Ett som delar

Cuba

I

Du är Cuba Catalogica Mariposa Den kubanska jorden Kvinnan som kommer med bud Ditt kodnamn är oroynegro Jag smeker Din hud efter tecken och Du ger mitt hjärta det livet är En man ropar Du är flickan i Havanna Du förstår inte vad han menar Det finns många flickor här

Du är flickan som ger bort Ditt violetta kön Hola amigo Du är ett andetag av Jose Martí Ditt smycke mellan brösten är sekler av frihetsdrömmar

II

Cuba är berusning Steg ut i den ljumma natten Det vita vinet som är för gammalt på hotell Rex De jästa druvornas tårar som kysser min sorg Du är taxichauffören som talar för mycket Vrålen på den restaurang jag just nu sitter
Du är den vitklädda mannen som svalt många ord av Garcia Marquez Men mannen kanske inte kommer att beställa in gräs Han har fått ett glas vin för att tänka på saken

III

Cuba är Nickelverket i Moa Steg i alla riktningar av röd jord Du är Edvard Munchs rundabordskonferens i Cenfuegos Skriet kommer av att ingen vet varför de sitter där Du är hästen som ligger som död längs vägen till Holguín Den smala katten Som i sömnen bär sin kedja Den ynkliga hunden Som är besatt av döden på väg över del Prado Kon som knappt hittar gräset Vagnen med gummihjul efter åsnan Skolbarnen som dras av hästar

Och flakbussen för människor som hela tiden måste åka omkring med värmen

IV

Barnet gråter Sirener får spel Ibland skriker avgaserna så högt att man undrar Hur kan någon en gång kunnat gjort det sämre Asfaltsverket ryker Truckarna ryker Bilarna ryker Det brinner på fälten En olycka Fråga En lycka Ny fråga En cigarett Möjligt Eller längtan efter en bättre jord Kanske både

Du är Cuba Catalogica Maripoisa Kvinnan som kommer med bud

V
Cuba är kvinnan som säljer bensin på svarta marknaden Du är duschen på Ricky's Hostal Den bästa på Kuba Vattnet som vill skölja bort utväxterna på kvinnan vid katedralen Du är tiggaren som bara står och står står och står Barflickan som talar om att 20 cuc inte är hennes

Varför lurar hon mig inte Hon är Kuba

VI

Du är alla sanningar vid Playa Giron Lögnen vid Guardalavaca Där jag inte vill vara Mannen som inte hittar upp ur ruset på den rikes trappa All inclusive Revolutionens sammanbrott Kubanen som inte vågar skälla på spanska

De som städar golvet Trappan Trottoaren Sopar jorden

Och så kommer ni med leendet till hands Håller ett paraply mot värmegudarnas strålar Det skriker inom mig Var kommer ni alla vackra kvinnor ifrån

VII

Kuba är den som har uppsikt över alla i en Barrio Rapporterar för en bättre värld Sen tar staten över Kuba kan alla danssteg i att tvinga sig på Cigarrexperten Romexperten Stigfinnaren

Kuba är gånger gånger flera Du är Cuba Catalogica Mariposa Du är spelet om en var Tjugofyra timmar om dygnet Jag älskar Dig

VIII

Din gråt är själatåget Kaféet som inte har kaffe Pizzabagaren utan pizza Affären som inte har vatten Restaurangen som inte har vin Vinbutiken med fullt lager Men säljer inte Civilingenjören som kör turister Läkare på led Finansdepartementets ekonomiska seismograf Du är alla offer Revolutionen som saknar Och sen

Du alla tänkbara ekonomiska misstag Bekänner Dig till alla tillkortakommande Tycks nära misstaget a priori Kanske alltid arbetat under natten Byggt vägarna i mörkret Rest hus i ett tänkt ljus Dragit telefonledningar och elledningar som i en tunnel Dock där lyckats med ett grafiskt mästerverk Trasslet är lätt att finna Dina verk är till för alla Konst i dess enklaste form En tröst i sig Jag älskar Dig

IX

Kuba är

Lista de fallos på busstationen i Santa Clara Kvinnan som inte har växel vid el Tren Blindado Kontoristen på banken runt hörnet En svart kvinna med blont lockigt hår Så ser hår ut när blixtar drar in i mörkret Muskulösa lår Den korta kjolen Örhängen och stora läppar Bröst och stjärt som växer av kokosnötsoljaÖgon av berusat syre Men framför allt En smekning av varmt djungelregn

Kuba kan få många män vingliga under fötterna Men Du är också

De stela dansarna vid José Martís mausoleum

X

Jag som skriver text har andats den gröna elden Kuba När havet spelat upp sin färglek Förvirrats av ordens tomhet Då slickar Du mitt öra SoyOroNegro Jag kan inte stava ordet till slut Handen torkar (seca) av skräck som floderna efter Guantanamo i april Du måste hålla min hand genom varje ljud av negro

Då säger Du

Jag kan dricka den gröna värmen i en skål Jag kan dricka palmbladens sav ur mitt kön Jag dricker havets turkosa skrik Jag dricker det vackra som ännu orkar Jag är Tocororon som inte kan låta bli att locka Vi afrikan afrikan har redan svalt allt i ett Vi har sugit in alla färger

Du säger Se människan

Jag faller i andakt när pojkarna kommer barbacka i floden Nästan nakna För far och son som strävar genom vattnet De är på väg mot staden Sorgen når mig inte Jag blir inte ens bedrövad över att de inte kan gå på vattnet

Ni är Negro Guld Kärlekar som växer ur jorden

Text: XI

Du är de tre röda fångarna Treeningheten av jord med sned gradskiva Den ena har inte vuxit fast Skrivs kreol

Afrikan är rebelde Dansar med hemliga tecken Ofta som kolibrins vingslag Berättar om det som förtryckarna inte kunde tolka Spiraler i alla stjärnors väderstreck Känner allt som kampen tvingar oss till Slaven i blodet har ännu inte givit sig av Det finns många som nästan inget har Du är det osynliga förrädiska knäppandet på väg upp till La Comandacia de la Plata Det är Du som spelar på skedar i den hysteriska grönskan Du är den nödvändiga förändringen Du vet om Mormor Morfar Farfar och Farmor De dog inte på fälten Enkla ord Men för dem ovärderliga

Ni som är borta rasslar i palmbladen Påminner om ursprunget Hur det en gång var

XII

Ännu väntar revolutionen Den som kommer att ledas av kvinnan som öppnar dörrar runt hörnet vid Havanna Hilton* och den svarta kvinnan som kör hissen inne på hotellet Hon som känner djupet av allt förlorat blod Chefsideologin blir: lyckan ej ännu öppnad Du är Cuba Catalogica Mariposa Kvinnan som kommer med bud

Under tiden väntar Washington på att våldta Dig Det har ”de” gjort förr

Kuba april 2015

*Jag nekar att säga Habana Libre

Argentina – en kvinnlig ändelse

Den sköne ynglingen i Calafate dyrkar sköna kvinnor, han har en seniorita som rör sig som ett stilleben, hon hänger kvar varje rörelse runt sin kropp.

En annan kvinna kan inte slita sig ur hans blick

Själv har han antagit ett ansikte som bär frånvarons skrämda längtan, skräckslagen inför insikten om att han inte kan få alla

Under solen

Chica Americana

Flickan i Mendoza lyssnar efter många ,huden en rest av våld som förts över havet, men strålar av ebenholts, hon ler när hon ser germanen som just tagit sig in i livet, mitt yngsta blod, hon känner igen sig

Hennes ansiktet är smalt och kan vara av övermakten i den heta grönskan, hon är flera, många och så har just hon dragit till sig skönheten, hon ler ur djupet av människan, vet att jorden tillhör ingen

Mujer Americana

Kvinnan som väntar i kassan har med sig skönheten i kväll, den franska luggen är rak som i Paris 68, håret hänger ner mot axlarna som en panflöjt, smeker den långa halsen, åldern har ätit sig in, men skönhet känner inte tid

Alejandra och Kvinnan i parken

Om dikten är Alejandra Pradòn passar orden om den blonda klippdockan som kommer på gatan med kroppens vinge mot glasspännet på sina högklackade skor, passar extra väl just här på 9 de Julio med Plaza España längre upp, keramiken stannar som en fråga hela vägen ner mot Plaza Independencia, precis som klippdockan, vem lägger denna undersköna mosaik, var kommer alla dessa vackra kvinnor ifrån

Om dikten handlar om det förlorade landet är det kvinnan i parken som letar efter låga toner vid jorden som dikten skall berätta om, hon talar erövrarnas språk, men lågskodd

Hennes döttrar kan ändå leken och stiger upp i karusellen med morgondagen, var kommer alla dessa vackra människor ifrån som vet att jorden tillhör ingen


Mujer Deja Vu


När hon går kan jag först inte hitta Isabel i gatuvimlet, men sen ser jag benen, slitsen upp mot låren, den korta kjolen, de högklackade skorna, skinnjackan, håret tjockt, härligt, nästan stilla trots vinden, jag har den bestämda känslan av att hon känner sig vacker, jag tappar henne ur sikte vid hörnet av Calle Montevideo

Inte långt från obelisken A la Republica, det är väl där den gatan ligger, då är hennes kjol röd Inte svart

Vi har bestämt möte på Plaza de Mayo dagen därpå, hon kom inte, hon kom aldrig men ständigt närvarande

Presente Ahora y siempre

Mujer Hermosa Cordoba

Bönen skall bara in och vända, ljudkopieras till Gud här under valven, sen får den sannerligen följa med ut igen, det är omöjligt att veta när den behövs nästa gång, hos hårfrisörskan, vid parfymdisken, ja, vem vet

Här precis innanför dörren, framför högaltaret hör jag inte

Gud, jag är vacker, jag vet detoOch jag är halvvägs in i livet, låt mig få fortsätta vara vacker, du ser väl hur männen ser på mig, låt inte skönheten bedra mig


Argentina

Argentina jag skulle vilja skriva ett poem om Dig, att Du tar fingret från munnen och rör vid tystnaden, tvättar ur ondskan, rycker ur girigheten i den korrupta makten, låter förlorarna komma upp från gatan, hjälper knullflagorna hämta hem sina telefonnummer och stjärtar

Jag skulle vilja skriva ett poem om Dig Argentina, därför att Du har mitt hjärta, landet mellan Fitz Roy och Cabo Vírgenes, men jag skriver det inte, du måste bli ett poem först

Café Central

De sköna kvinnor som dricker kaffe på Café Central i Rio Gallegos vårdar skönheten lika väl som Tehuelche försökte bringa ordning under solen

Men det är bara de sköna kvinnorna på Café Central som är kvar

Epilog

Slutstation är inte Rio Gallegos, utan Mallagans (medveten felstavning) sund. Men den platsen är helig och det här är ingen helig text, så ni får inte höra om de två pingvinerna






Fri vers av Emanuel Sigridsson VIP
Läst 103 gånger
Publicerad 2021-03-29 17:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Emanuel Sigridsson
Emanuel Sigridsson VIP