Jag drömde i natt att jag var en poet
Som kände ordens hemlighet
Jag ville gärna ha den makt
Som döljer sig i ordens kraft
Men i stormens öga där allt står still
Där räcker inte orden till

Ett liv så skört, släckt allt för snabbt
En utstakad plan där allt blev skrinlagt
Du hann ändå helt visa mig
De oceaner som rymdes i dig
Det blir så sällan som man vill
Och orden räcker inte till

När skuggor föds, när natt blir dag
När solen beseglar ödets lag
Då önskar jag allt allt blev glömt
En sorglig vers som poeten drömt
Men glömskans skönhet tiger still
Och orden räcker inte till

Orden räcker inte till...