Jag är upprymd.
Han sover.
Med morgonens sakta skridande ljus
närmar sig stunden.
Snart,
snart ska jag kliva upp.
Jag ska samla ihop
alla presenter,
alla ljus,
all kärlek jag har,
och låta det regna över honom.
Jag ska ge honom
det han älskar
näst mest i hela världen.
Våfflor
med nutella och grädde.

Tanken på att få
ge honom allt detta
får mitt hjärta
att dansa,
studsa,
flimra,
hoppa,
rusa,
susa.
Att få manifestera
det mest betydelsefulla
i den värld vi kan se.
En energi,
svår att fånga,
uttrycka.
Den finns alltid där,
varm och sprakande.
Men den är gömd
i skuggan
av själva livet.