Torsdag 6 mars klockan 07:00
Vaknar hastigt mitt i ett djupt andetag. Det är fortfarande mörkt utanför fönstret, det vet jag för att persiennerna är trasiga och formar en sorgsen solfjäder över fönstret. Känner mig som en självuppfyllande profetia, vad nu det betyder.

Drömde inte om dig, jag drömde inte att allt var som vanligt.
Jag drömde inte att idioten som jag blev av oss blev mördad i skuggan mellan gatlyktorna.

Såklart inte.

Skriver andra smset till exet som jag inte skickar.
“Hej! Jag vet att du alltid hatade när jag noggrant berättade om mina drömmar. Men jag drömde precis om dig!” [radera]
Hör Hasse stryka omkring utanför sovrumsdörren, får ett plötsligt infall att släppa in honom och klappa päls.
- Jag vet att du vet hur det känns att bli ensam Hasse, klarar man sig?
Och i så fall hur?

Hasse vänder halvvägs genom rummet och går ut igen, rimligt.