Jag målades vid födseln med ljusa färger och min själ fylldes med glädje. Glädje och ljusa färger i min klangbotten tog jag för självklart, det var mig vid födseln givet. Tacksamheten är stor inför den gåvan.

Livet ger sedan dovare färger, ljuset kantas av mörker och glädjen i själen får sällskap av andra känslor. Sorgen, vreden, ångesten, övergivenheten…

Hur tog de sig in, släppte jag in dem?
Varför?
Livets vassa kanter skapar hål i själen.

Tränger undan, sväller ut och tar plats. Elaka ord, ett höjt ögonbryn, ofrivilligt utanförskap, en bortvänd blick, en örfil, förlust av en älskad.
Livet skapar hål!

Glädje och sorg, mörker och ljus blandas i vårt inre och bildar en salig blandning som vi kallar erfarenhet.