Del.1 - Lena åker till Goa

Klockan 05:30

Lenas iPhone 12 Pro Max väcker henne chockartat ur en dröm om ett Sverige där alla äntligen förstod. “Jag borde byta signal”, tänker hon för sig själv i samma andetag som hon kastar sig ur sängen i riktning mot badrummet. “Mobilladdare, pass, flipflops, amuletten, Maos lilla röda. Jag är säker på att jag glömt någonting.” Porttelefonen ringer och avbryter henne mitt i tanken. Taxin till Arlanda har redan anlänt. “Jag har väntat en halvtimme. Ditt plan avgår snart, vi måste åka.”, manar chauffören. Det var verkligen ingen som förstod Lena. Inte ens taxichaufförer. “Jag behöver ju för fan inte ens gå igenom säkerhetskontrollen, jag är diplomat din jävla tattare!” halvskriker Lena i panik och slänger på telefonen. “Maos lilla röda, flip-flops. Vad var det nu. Ja juste! Regeringskansliets black card.” Hon hotar sin butler med sparken om en endaste Neontetra i hennes sötvattensakvarie har dött innan hon är tillbaka och slänger sen igen dörren bakom sig med ett duns som ekar ut i trapphuset.

Taxin lämnar Stockholms innerstad bakom sig i ilfart mot Arlanda. “Har du haft många körningar idag?” frågar Lena nyfiket. “Nej, jag började precis mitt pass. Jag är ju din personliga chaufför” säger Lenas personliga chaufför artigt men med en förbryllad ton. Resten av resan sitter de tysta. Lena passar på att posta ett fräsigt inlägg om hennes stundande resa på TikTok. “Bryssel here I come! :)” lägger hon till som bildtext. Ingen i regeringen visste om att Lena egentligen skulle till Goa. Man måste ju få unna sig menar hon. Lena har uppsåtligen fört Stefan och gänget bakom ljuset i hopp om att äntligen få koppla av och få njuta av lite exklusiv me-time. Hon hinner även med att lajka några bilder av Stefans nya mikrobryggeri och checka in på Arlanda Airport Terminal 5 på Facebook. Hon försökte sitt bästa med att hänga med i svängarna. Hon var till exempel först i hela riksdagshuset med att skaffa Snapchat när det begav sig. Väl framme glider Lena arrogant förbi ringlande köer av vanliga människor vid säkerhetskontrollerna. “Viktigt meddelande till passagerare Lena Hallengren. Vänligen bege dig till gate 13 omedelbart.”. Lena tar en snabb runda i Tax-freen för att inhandla en limpa röda Prince 100s och ett par Raybans innan hon beger sig till gaten. Väl ombord ombeds hon upprepade gånger att ta på sig munskydd. Ingen förstod Lena. Visste dom inte vem hon var? “Jag är faktiskt Socialminister för hela svenska folket. Jag vet nog bättre än du.” Upprepar hon sig och rabblar på om att munskydd bara är en falsk trygghet. Efter mycket om och men ger hon med sig och planet kan lyfta. “Goa here I come.” tänker hon för sig själv och tar på sig en ögonbindel för att sova.

Hon somnar kvickt och finner sig själv i den ständigt återkommande drömmen om amuletten. I drömmen kunde hon få alla problem i Sverige att försvinna genom att krama amuletten, blunda och räkna till tre. I drömmen var det ingen som tvivlade på Lena. Här hade alla nollvisioner gått i lås och alla människor var precis lika glada som programledarna i Nyhetsmorgon på TV4. Amulettens guldram var prydd i runor med en tavla i finaste pärlemo. Lenas mamma, som hon ärvt amuletten av, hade berättat för henne om urtida druider från det skotska höglandet som låtit rista in det nu slitna pentagrammet i amulettens mitt. Hon hade begärt att riksdagens kommunikationsavdelning skulle översätta amulettens runor. De försökte få henne att förstå att de inte var rätt avdelning för uppdraget men Lena insisterade så tillslut fick de tag på en nyexad språkvetare som kände någon som var intresserad av runor. “Den som hemligheten finna vill till Goa måste åka” tydde runorna. Nu var hon äntligen på väg.