Del.2 - Lena Träffar Gurun

Fjorton timmar senare

Lena vaknar i sedvanlig chock upp ur drömmen om amuletten. När hon ser sig omkring tycks planet vara helt tömt på passagerare. En liten pyssling traskar förbi i gången visslandes på Lenas favoritmelodi, "How Far I’ll go" av Takida. Lena älskar Takida och hade nästan bara Takidalåtar i hennes playlists på Spotify. “Lycka till hos gurun.” Säger pysslingen till Lena och fortsätter visslandes ut genom draperiet som delar business class & economy. Nollställt tittar hon ut genom fönstret. Planet är fortfarande i luften. Vart hade alla tagit vägen? Tystnaden som råder slår Lena som kuslig. Hon kisar och ser ytterligare en pyssling på planets vinge, metandes med reven ner ibland molnen inunder dom. “Får du nå napp?” Hör hon sig själv fråga pysslingen på andra sidan akrylskivorna som skiljer dom åt. “Lyckan ligger inte i själva nappet, men i arbetet att uppnå det.” Svarar pysslingen samtidigt som den långsamt vrider huvudet mot henne. Det går kalla kårar längs hela Lenas ryggrad. Hon kände mycket väl igen pysslingen på vingen. Stefan. “Jag vet nog vad du håller på med. Ta nu ditt ansvar.” Säger pyssling-Stefan med ett brett leende.

“Fru Hallengren vi är framme.” Hon spärrar upp ögonen och framför sig ser hon samma flygvärd som tidigare bett henne ta på sig munskydd. “Fru Hallengren, välkommen till Goa. Vi är framme.” Lena förstår att allt måste ha varit en dröm och spelar världsvan. “Det vet jag väl. Jag har flugit flygplan i hela mitt liv.” Hon tränger sig förbi flygvärden och ut ur planet. En vägg av värme träffar henne när hon nyvaket stapplar ner för trappstegen ned mot rampen. Väl inne i ankomsthallen på Dabolim Airport pockas hon på utav en man viftandes med en skylt med hennes namn på. “Miss Hallengren. My name is Anosh, I Will take you to Rakshak, the guru. Follow me please.” “But, I want to go to hotel and drink mojito first.” Säger Lena på fläckfri politikerengelska. “The time is of the essence miss. We have to go now.” Lena tar på sig sina nya Rayban’s och följer efter den okände mannen till hans hans bil. Det är en Honda Amaze med plastinklädda säten. “Why don’t you have Volvo. I like Volvo most.” “Please focus miss.” Säger Anosh och ställer sig på gasen.
De kör längs med ringlande landsvägar i timmar innan de kommer fram till destinationen. Ett gammalt sjaskigt tempel helt omfamnat av den kringliggande djungelns grönska. “Rakshak is in there Miss. He will see you now.”

Fortfarande jetlaggad släpar hon sig själv uppför templets trappor och in genom de öppna portarna. I änden av salen hon träder in i ser hon en man med vitt yvigt skägg i skräddarställning omgiven av levande ljus. En gonggong går av och mannen öppnar sina ögon. “Lena Hallengren. Isn’t it. Hello?!”. Lena vet inte vad hon ska tro. Fanns det någon sanning i drömmen om amuletten? Än så länge hade det ju inte funkat med att blunda för problemen som i drömmen, men samtidigt mötte Anosh upp henne utan förvarning på flygplatsen. Vem var mannen i templet egentligen? “Focus Miss Hallengren. Please join me.” “You’re here in search of the secret of the amulet you inherited from your mother. Yes or no?” Lena nickar och berättar om hennes återkommande dröm för Rakshak. “Any human endeavor rooted in the pursuit of truth must rely on fact and not feelings. Humans have an evolved capacity to engage in self-deception in order to navigate through life in a delusional state of blissful ignorance. The secret of the amulet is understanding. Try for yourself. Hug your amulet with your hand and listen.” Lena himlar med ögonen men kramar samtidigt amuletten. “Förstår du vad jag menar?” Frågar Rakshak självklart och utan att röra en min. “Kan du prata svenska?” “Nej miss Hallengren. Men nu förstår vi varandra. Låt mig förklara för dig. Jag hade en gång en dröm om en gräshoppa. Gräshoppan kunde hoppa mycket högre än alla de andra gräshopporna. Men en dag hoppade en hare förbi, mycket högre än gräshoppan själv. Detta fyllde gräshoppan med avund. Så mycket avund att den önskade att hela världen och alla varelser i den krympte så att gräshoppan kunde hoppa högst av dom alla. Jag frågar dig nu miss Hallengren. Vilket är enklast, att krympa hela världen eller att ändra på dig själv? Du är socialminister för hela svenska folket, inte sant?” Lena nickar. “I Sverige är narkotikadödligheten högst i hela europa. Forskningen har gett dig alla verktyg du behöver. FN, Sveriges Kommuner & Regioner, Världshälsoorganisationen och er egen Folkhälsomyndighet vädjar till dig att du ska tillsätta en utredning för att bromsa detta, men allt du gjort hittills är att blunda för problemen.” “Men varför har det inte funkat att krama amuletten och räkna till tre som i drömmen även om jag inte förstått innebörden?” “Avsikten är minst lika viktig som utfallet miss Hallengren.” “Men..” utbrister Lena frågandes. “Gå nu. Jag har gett dig svaren du sökt.” Säger Rakshak och sluter åter sina ögon. Hon hade i stunden så många frågor, men samtidigt som hon träder ut ur templet ter sig djungeln gudomligt mycket grönare än innan. Den tidigare tryckande värmen känns behaglig och alla Lenas livs spörsmål besvarade. ”Anosh, take me to…” befaller Lena vänligt innan Anosh avbryter “Hotel to drink Mojito?” “No, to the airport. I have a revolution to start.”.

Hur gick det sen för Lena? Svaret får ni i del.3 - Lena & Inbördeskriget.