Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Handlar om ett föräldrapar, som ömsom påverkar sin familj på ett både positivt och negativt sätt; Och föräldraparets beteende lockar fler än dem själva; I fördärvet!


Sida 1 utav boken; Dum-Dum; I-Dom- Dom!

(Bengt- Idioten som inte förstår att han är en idiot, när han ena gången ber sin fru att inte ta upp ett ämne, för att sedan försvara henne i samma veva.
Modernismen. Modern som tror sig äga all världens sanning, dvs.att hennes sanning är den rätta, och hennes behov som alltid ska få företräde.
Filo-Dottern till Modernismen).

Jag kan inte blunda. Jag är vuxen. Filo heter jag By The Way.
Det som hände den dagen, skulle inte behöva hända någon.
Och det som hände den dagen, satte inte bara prägel på mitt liv, utan även andras, (de som stod mig nära, och de som står mig nära).

Det som började med ett gemytligt påskfirande, under den alltjämt rådande pandemitiden, och det alltjämt rådande hotet, som fanns i samhället ifrån den numera kända sjukdomen Covid-19, men som kunde komma in i familjer, in i släkter, bekymrade oss inte det minsta denna dag, för vi hade det så trevligt, och i övrigt följde vi restriktionerna som var; Tvätta händerna, pilla inte i näsa och ögon, samt håll avståndet till folk,(det var de generella reglerna..., det fanns givetvis fler)!

Tiden gick...,
såsom timmar går.
Och det kändes som om tiden flydde för oss, förvånansvärt snabbt.
Men; Som man säger; Tiden går fort, när man har roligt...
Och visst hade vi det roligt; Jag-Filo, min bror Esko, och hans fru Elin,
Min sambo, tillika fästman Bobby, och vår dotter Marion som sov så tryggt, likaså Bengt och morsan, som jag kallar för Modernismen, men som egentligen heter Rose-Marie, innan det så att säga, var slut på det roliga, och vi hade alla, ifrån Eskos och Elins håll, samt min lilla familj, uppfattat att tiden hade flytt så snabbt, och att vi förnuftsmässigt, och om man tittade på klockan, hade den blivit 18.00, från att ha varit där, hos dem...;
Sedan klockan 14.00. Tidens skoj, hade bekräftat att det var dags att ge sig av. Men stopp...!
Nästa anhalt! Rose-Marie, Alias Allas Modernismen var tvungen att säga något.

Så roligt vi hade haft allihopa, så var det inte konstigt att vi, de övriga väntade med spänning, på vad Modernismen hade att säga/avsluta med, ty det måste vara något roligt/trevligt. (Eftersom att uteslutningsmetoden/den gängse regeln, generellt fungerar vid alla trevliga sammankomster såsom så att; Har du haft det trevligt, så avslutas sammankomsten, med något trevligt, ifrån värdskapets håll).
Men denna kommentar som skulle vara nästa anhalt, symboliskt sett, och som man ibland hörde på någon dänga, var något som skulle uttryckas med låten; Stop in the name of love...!
Och som också kunde bekräfta den regel, allstädes uteslutningsmetod utav negativ fatal kommentar, såsom avslutning, på ett trevligt umgänge. Det var inte möjligt! Alla socialiseringskoder sade mig detta, att vad modernismen hade att säga; måste vara trevligt.
Men där kom alltså modernismen och satte hål i ballongen, med sin kommentar;
-Filo...,
Och så glömmer du inte att skicka in fullmakten till socialen om att vi avlastar er ifrån Marion ibland, såsom en extra hand.
Filo...,
Och så glömmer du inte att Socialen kan man inte lita på.
Och sedan Filo..., så glömmer du inte att Socialen är ena riktiga rävar.
Filo...,
Och så fortsatte det.
Borta var den goda stämningen.
Och jag hade faktiskt något att säga till om i detta avseende, fastän det ändå var läge att gå. Och trots att föresatsen att säga adjö, till värdparet och sålunda även till Esko och Elin, så var det som att tiden faktiskt stannade. Och de ord, som jag egentligen hade kunnat svälja, kom ut; När modernismen inte riktigt hade tänt alla mina cylindrar, men det var; blott nära!




Bunden vers av Mim
Läst 86 gånger
Publicerad 2021-04-07 03:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mim