Nu släcker Gud sin sol igen
och nattens mörker stundar
och månen blir min bästa vän,
när jag i natten blundar.
Ett dygn är både natt och dag
och likadan är Gud - och jag,
när jag det djupt begrundar.

För allting har sin fasta gång
och går sin givna runda,
fast Auroras fågelsång
gör Luna annorlunda.
Vår Gud som över alltet rår
bestämmer vad som försiggår
på himmelens rotunda.

På samma sätt är jag bestämd,
det vill mig Gud förmana.
Av dag belyst, av natt beklämd
skall jag mitt öde ana.
Dock är jag såsom fågeln fri
att stanna i Guds hägn och bli
en del av dygnets bana.