Det karaktäristiska med sorgen
är att den slår hål
på alla illusioner om säkerhet,
om mening, om vardag

Om det är en människa
som dött du sörjer
ser du ju tydligt
att ansiktet egentligen
inte fanns;
att det var en föreställning,
som bara försvann,
skrynklades ihop,
blev en näve jord
som inget har att göra
med din bild
av någon
som i sitt ansikte
tycktes betyda så mycket,
men som nu silar genom dina fingrar
medan ditt hjärta håller skenet uppe
och bankar på,
i en automatik som är tomhetens

medan religionernas alla bedragare
och kvacksalvare
försöker släta över

fast deras gudar borde ställas inför rätta
i Haag

och det är besvärligt att komma åt Kosmos
för all jävelskap det åstadkommer;
vårt självmedvetande
det värsta tilltaget