Ett minne naggat av tidens tand
Konststudenter
De samlades på kvällen
för att umgås
dricka rödvin
På dukarna sprayades
tecknades
och målades det
Hon satt i ett hörn
och betraktade klichén
Varför måste man dricka rödvin
som konstnär
tänkte hon
Varför inte vatten
eller te
kanske kaffe
Bakom henne
satt han som nog gillade henne
Han vågade mer än vanligt
och la armarna om henne
Hon lutade sig mot honom
det kändes skönt att bli kramad
Ska inte du måla något?
frågade någon
Hon skakade på huvudet
det räcker med lektionerna
Fast det sa hon inte
hon sa
kanske sen
Hon vände sig för att betrakta honom
han passade på att smyga sig en kyss
hon drog sig ifrån
försökte dölja sin panik
Ingen fick veta hennes
rädsla
Rädslan var inte för honom
han var fin
Jag måste gå sa hon med ett snabbt leende
vi ses
imorgon
Det dröjde flera dagar
innan hon kom ut ur sitt rum igen
Han var borta
han har slutat sa någon
och tryckte en lapp
med ett telefonnummer
i hennes hand
Ring!
han skulle bli så glad
Hon kände sig bedövad
tom
Det dröjde flera dagar
innan hon kunde förmå
sig att slå siffrorna
som ledde till honom
Skammen brände
signalerna gick fram
en efter en efter en
Inget svar
Inget svar