åren går men minnen av min bror består

STILLA STÄNGDES LIVETS DÖRR

Döden

sträckte ut sin hand

ledde dig varligt

till den andra sidan

fridfull lämnade du

jordelivet och oss

med ett litet leeende

en röd ros blommade

i dina knäppta händer

stilla stängdes livets dörr

 

 

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 45 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2021-04-08 17:29

Skriv ut
Spara som PDF

M.Eta Fint skrivet till din brors ära! 2021-04-10

Sefarge Betänkansvärt skriftat Att få till ett värdigt avslut.Inte alla förunnat? 2021-04-09

Lena Staaf Så vackert skrivet i sorgen. Att få dö fridfullt, det är så vi vill ha det. 2021-04-09

Öknens Ros En stund av stillhet och ödmjukhet. 2021-04-09

ULJO Ödmjuka ord 2021-04-08

Kajan Mikael Ett varsamt skildrat farväl. 2021-04-08

Susanne Sundström Vemodsvackert och ömt skrivet. Den andas rofylldhet. Där stilla stängdes livets dörr verkligen griper tag inuti 2021-04-08

Blomma-Stjärna varligt ömsint - den döde med fridfulla anletsdrag och en ros i knäppta händer - precis så minns jag också en älskad man min äldsta dotters far 2021-04-08

Birger/Birre Huga ligen, den vill vi mota! 2021-04-08

Feliaxel Berörande läsning 2021-04-08