De tysta gratulationerna.
River och sliter i hjärtat.
Att försöka glömma.
Men det ändå känns.
Lavendellila saknad.
Jag känner dess tagg.
Sveper om mig med
kappa av organza.
Inga tårar.
Men smärtan
jag lovar dig bränns.
Som att sudda bort
en del av min verklighet.
Men alla andra syns.
Tydligen.
Så jag försvinner in
i min osynliga värld.
Men räddas av de som ser mig.
Av dem jag inte är genomskinlig.
Som en ros av glas.
Dagen blir en del av de vackraste.
Som solmogna smultron på strå.
Som solnedgångens skönhet.
Som nattens glittrande stjärnor.
Försiktigt jag tar loss taggen.
Det som sårar.
Det inte längre smärtar.
De tysta gratulationerna.