ett litet luktärtskott skjuter fram ut jorden
strävar uppåt och vill klänga sig fast
bredvid vaknar vallmo, zinnia, dahlia

långsamt växer de i min inre trädgård
den kala mörka jorden färgas av grönt
livet återvänder mer och mer

blomknoppar pryder min själ
väntar i ödmjuk blygsamhet
mitt leende smittar av sig

i extas brister knopparna ut o blomning
min kreativitet flödar och måste uttryckas
färger, former, ord och tankar blir poesi