Hitrest
ser jag mig i tårögat,
tom som ett eko
efter fem månader pyntad med Anna
och De Fyra:
Shettisen, Islänningen, Tinkern
och Katten;
alla distinkta personligheter

Avklädd dessa är jag totempålen,
uppsträckt som en räddhågad rördrom
långt i Hallbosjöns ruggar,
en frusen tanke borti livsstilleståndet,
i tärandet på återstoden,
stadd i palliativitet och paleontologi,
en tung hand på min axel
och en knuff i fel riktning
när jag stiger upp i, eller kliver ner i
vakenhet;
ett djur med skadat livsmönster

Vassa pennor förstår
vartåt det lutar;
dygnbaggsrullar fram ord
av en typ man finner i kryptor
och förmultningsbranschen

Blyertsspetsen sveper
genom de lägsta lagren tid,
raspar allt hårdare
i off-whitepapperet
som släpljusas
av läslampans blickfång,
tills den ristar sig igenom
papperets hud, och brister
i små puffar
av spjälkande språkrester