Vinden piskade oss sittandes vid stentrappan ett ögonkast från Haga. Dyrkade vädret på en stulen filt. Kinderna kändes remmade. Jag räknade trappsteg i den nedåtlutande riktningen och tankarna borrade och hjärtat slog dubbelslag.

Telefonsamtalet trettio minuter bort fick bearnaisesåsen till pommes att bli en transparent smak.

Minnen där inget ont förekommit genomsyrade hela min kropp och framtida minnen tog här slut. Tårar i närhet av spårvagnar rann som aldrig förr och Ingvar Oldsberg var också här när du somnat in.