Jag vill ju inte dö
Jag orkar bara inte med livet
Jag vill inte kvävas
Av alla måsten, allas krav
Jag är ju bara en människa
Av kött, blod och ben
Och med en hjärna
Som inte orkar med: mig..

Min ångest är som ett töcken
En tillvaro i sprucket glas
Min hud är sargad
Skärvorna gräver sig djupt
När dag och natt flyter ihop
Ingen kontroll på tid
Där livet ter sig mörkare än död
Då ingenting är ok..

Jag fortsätter andas
Fortsätter kämpa min egen kamp
Och kanske jag verkar helt okej
Men mitt inre kan inte le mot dig

Mitt inre är kallt
Ångesten karvar sig djupt i mitt bröst
Känns som att en spännrem
Dras åt och kommer krossa mina revben..

Jag förbannar min hjärna
Jag förbannar mitt liv
Jag ville vara som er andra
Vill ju bara leva i frid.