Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Foto: AndLou


Vägen uppför berget

 

Jag stod där i den hårda blåsten

och blickade ut över havet

trots detta så höll jag ändå

krampaktigt i glaset

och jag försökte återigen

fylla min livslögn med undanflykter

 

men i en andra andning

höjde jag och tömde ändå mitt glas

det kändes som om hela huvudet

skulle explodera

och jag föll handlöst

ner i den fuktiga sanden

 

jag låg stilla där på stranden

alldeles invid vattenbrynet

den starka västanvinden

formligen hävde sig över mig

ja jag låg där på sanddynen

och väntade …på ingenting

 

 min blick föll på stigen

som ledde uppför berget

genom mina dimmor såg jag också 

hur måsarna cirkulerade över mig

ja de skrattade hånfullt 

åt dåren där i sanden

 

mina egna så välkända demoner

applåderade mig livligt och ivrigt

ja det var så klart dem

som jagat ner mig mot havet

och det var de som hade satt glaset

...i min tomma hand

 

Copyright © AndLou 




Fri vers (Fri form) av AndLou VIP
Läst 70 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2021-04-13 12:45



Bookmark and Share


  Ezmeralda VIP
Så tragiskt att hamna där nere.
Vi skapar våra demoner själva. Tror jag.
2021-04-14

  Kajan Mikael VIP
En dikt som jag delvis upplever som en allegori, berget med allt vad det innebär; men kanske också vad som finns där på toppen, och sökandet efter innehåll i livet.
2021-04-14

  Kungskobran VIP
Fint om stor tragik
2021-04-14
  > Nästa text
< Föregående

AndLou
AndLou VIP