Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En ung man Mikael


Livskonst

Livskonst

1
Mikael satt i sin fåtölj i lägenheten. Och drack örtte.
Han hade kort mörkbrunt hår. Vackert ansikte. Och normalbyggd kropp.
Idag var han klädd i en ljusbrun skjorta med bergmotiv. En vit t tröja med en varg och en trollkarl från en fantasybok. Färggranna shorts med många lappar och former i olika färger. Och ljusblå strumpor.
Lägenheten var en liten etta som han inrett med säng. Skrivbord. Matbord med stolar. Fåtöljen som han satt i. En tv på väggen. En bokhylla med böcker i. Och en hylla på vilken han hade alla slags stenar från naturen.
Från lägenheten hade han utsikt över ett torg.
Vid torget fanns en matbutik. Ett café. Och antal andra rum för försörjning.
Fönstret med utsikten hade blå gardiner.
Sängen hade ett överkast som var ett sydamerikanskt vackert tyg.
På golvet hade han en brun matta med motiv av många löv i olika färger.
Böckerna i bokhyllan var av alla slag. Men mest romaner. Och vägledande böcker om visdom.
Lägenheten hade också ett litet kök. Ett badrum. Och en hall.
Denna tisdagsmorgon satt Mikael där och njöt av sitt te.
Han tänkte att han skulle äta en tidig lunch. Därefter åka på en utflykt till Rundstensbadet.
Efter att han druckit upp teet bestämde han vad han skulle äta till lunch.
Flarn med kronärtskockskräm, paprika och soltorkade tomater.
Snart var han på väg till matbutiken med en handlingslista.

2
I trapphuset stötte han på en granne. Det var tant Lillemor.
God förmiddag sa Mikael.
God förmiddag sa Lillemor.
Hur är det med dig frågade Mikael.
Jag känner mig glad sa Lillemor. Jag hade besök av min dotter Moa igår kväll. Det var roligt.
Det var roligt att höra sa Mikael.
Själv har jag också något roligt att berätta. I söndags var jag nämligen och dansade med en kvinna. Det var på dansbanan utanför Borghem.
Det låter som om du får dina drömmar uppfyllda sa Lillemor.
Ja sa Mikael. Att få dansa med någon är en stor lycka.
Vet du vad sa Lillemor. Jag har lite av en kaka kvar sedan Moa var här. Om du vill kan du komma in och smaka.
Jag följer med in sa Mikael. Det vore gott.
Strax därpå stod de i Lillemors lägenhetshall.
Där var en guldlackerad klädhängare. I taket en glaslampa med blommigt mönster. På golvet en mörkgrön matta med rutmönster i hörnen. Bredvid den en handgjord skohylla av trä med utskurna mönster.
När de tagit av sig ytterkläder steg de in i vardagsrummet.
I vardagsrummet fanns fyra röda fåtöljer runt ett litet runt bord med glasskiva. En svartbrun soffa mitt emot en tv som stod på en tv bänk. Ett vitrinskåp med alla slags rosa och andra serviser. En bokhylla med böcker. Ett stort brunt skåp med okänt innehåll. På golvet en stor vit matta med orange ränder. I taket en stor krona med antal lampor. Och på väggarna flera tavlor samt bonader. Mikael tyckte särskilt mycket om en tavla föreställande troll som hade fest i en skogsglänta.
De hade ordnat ett långbord av granris som låg på stenar och stubbar. Trollbarnen lekte i bakgrunden.
Mikael satte sig där han suttit förut – i en av fåtöljerna runt det runda glasbordet. Därifrån kunde han se trolltavlan.
Lillemor gick till köket. Han hörde hur hon öppnade kylen. Kanske ställde in varor som hon köpt.
Därefter prasslade påsen som hon lade i någon låda.
Sedan öppnades ett skåp.
Nu tar hon fram kakan tänkte Mikael.
Han kunde höra hur en metallform lades på bänken.
Metall mot porslin när hon skar i kakan.
Så kom hon med kakan. Till Mikael där han satt.
Vill du hämta två assietter och två skedar sa hon medan hon gick.
Mikael gick till köket och hämtade dem.
Förlåt sa Lillemor. Jag hade helt glömt bort kaffe. Vill du ha kaffe till?
Ja gärna om du har pulverkaffe sa Mikael.
Så småningom – efter att ha ordnat med kaffet – satt de ned och fikade.
Moa var vegan liksom Mikael. Det var därför han hade tackat ja till erbjudandet.
Har du sagt hur gammal du är frågade Lillemor.
35 år svarade Mikael.
Utanför fönstret kunde Mikael se en mor med sin dotter gå förbi.
De höll varandra i handen.
Dottern var klädd i en svart klänning. I handen höll hon ett gosedjur föreställande en älg med krona.
Modern hade beige kjol. Och vit blus.
De var säkert invandrare. Båda hade mörkt hår.
Mikael tänkte att han gärna hade velat träffa dem. Nu fick han hålla till godo med Lillemor.
Det var trevligt att vistas i Lillemors hem. Och hon var säkert glad att träffa honom.
Var kakan god frågade Lillemor.
Det var den godaste blåbärskakan jag ätit så långt jag kan minnas sa Mikael.
Ja det tycker jag också sa Lillemor. Jag beställde den på ”Många bullar”.
Jaha sa Mikael.
Du får äta hur många du vill sa Lillemor.
Tack men jag känner inte att jag behöver mer än en sa Mikael.
Vet du vad sa Lillemor. En väninna till mig fick se en varg när hon var ute och åkte skidor i skogen.
Där ser man sa Mikael. Det är spännande att det finns varg i skogen.
Moa är emot all form av jakt sa Lillemor.
De satt tysta en stund.
Jag ska gå och handla nu sa Mikael. Tack för fikastunden.
Välkommen åter sa Lillemor.
Mikael gick och tog på sig sina ytterkläder.
Hej då sade han.
Hej då sade hon.

3
Den här gången var han ensam i trapphuset.
Förutom blommorna som stod i fönstren.
Det var stora röda blommor som han inte visste vad de hette.
I det andra fönstret en våning ner var en växt med vita blommor.
Blommorna gladde honom mycket.
Vid torget var det ett antal personer.
En gubbe med ljusa kläder satt på en av bänkarna.
Två tanter satt på bänken mitt emot.
Den ene hade lila byxor med mönster och färger på. Och en ljusblå tunn tröja.
Den andra hade en vit klänning med många små blommor på.
På caféets uteservering satt en ung kille och rökte.
Bredvid sig hade han en gitarr eller vad det var.
Ett barn – en flicka – lekte med några pinnar.
Hon provade att lägga dem i olika mönster eller former.
Undrar var hennes föräldrar är tänkte Mikael.
Utanför matbutiken satt en stor vitgrå varghund kopplad.
Gubben på bänken kände Mikael igen. Han vinkade och gubben vinkade tillbaka.
Mikael gick in i matbutiken för att handla sina varor.

4
Vid ett ställe i butiken fanns kaffe och kaffebröd för självservering. Kaffe och bulle kostade tio kronor.
En kvinna med långt ljust hår hade redan tagit för sig där hon stod.
Hon var klädd i beige byxor och brun tunn tröja av linne eller liknande. Tröjan hade snörning på bröstet över hennes vackra byst.
Byxorna som var tajta visade formen av en stor vacker rumpa och kropp.
Mikael blev attraherad.
Hej sade han.
Hej sade hon.
Han upptäckte att det fanns veganska bullar. Och havredryck.
Strax stod han med kaffe och bulle bredvid kvinnan.
Gott med lite fika sa Mikael.
Ja sa kvinnan. Det ger i alla fall glädje för stunden.
Hur mår du annars frågade Mikael.
Jag är inte särskilt lycklig i mitt äktenskap eller på min arbetsplats svarade hon.
Jag beklagar sa Mikael. Skulle det hjälpa dig att berätta mer till mig som lyssnar?
Det har med händelser och konflikter i den astrala världen skulle man kunna säga sa hon.
Jag förstår sa Mikael. Vad heter du?
Joanna svarade hon.
Mikael presenterade sig.
Och hur mår du frågade Joanna.
Jag har det också jobbigt på insidan – i det astrala – sa Mikael.
Dessutom är jag ledsen över mycken ensamhet.
Då har vi det båda kämpigt sa Joanna.
Jag önskar få krama dig sa Mikael.
De ställde ifrån sig sina muggar och tilltugg. Därefter omfamnade de varandra.
Efteråt log de till varandra.

4
Det kom en ung man som tog för sig av kaffe och bulle.
Han hade nog inte tvättat sig på ett tag. Ty han luktade av urin. Och andra odörer.
Det luktade inte äckligt. Bara mycket annorlunda.
Mannens hår var ganska kort men ovårdat. Han bar en mycket tunn svart jacka som var öppen. Under den hade han en orange t tröja som var fläckig.
Vidare hade han röda shorts med orange blommor på.
På fötterna hade han ett par mycket slitna tygsandaler.
Han ställde sig vid sidan av. Och åt och drack av sitt fika.
Hej sade Mikael till mannen.
Hej sade han.
Joanna hälsade också på mannen.
Vi har just delgett varandra hur vi mår sa Mikael. Och kommit fram till att vi båda har det jobbigt.
Hur mår du? Och vad heter du?
Jag heter Johan sa han. Jag mår inte så bra. Jag besväras av elaka röster på insidan.
Jämna plågor alltså sa Mikael. Vi kramades nyss. Kanske du också vill ha en kram?
Det var längesen jag kramade någon sa Johan.
Ställ ifrån dig fikat då så kramas vi sa Mikael.
Snart hade de båda kramat Johan.
Efteråt tog Johan fram en mungiga som han spelade på.
Kul sa Mikael. Brukar du spela för folk?
Ja ibland på tunnelbanan i Borghem svarade Johan.
Gör du det gratis eller för pengar frågade Joanna.
Gratis sa Johan. Det ger mig näring och glädje.
Jag har tidigare spelat fiol på stan sa Joanna.
Då känner du lyckan av att vara folkmusikant sa Johan.
Ja sade Joanna.
Jag känner också glädje i mitt arbete som danslärare. På folkhögskolan Livshjulet.
Jaså den skolan sa Johan. Där gick jag en kurs i trädgård för många år sedan.
Vad roligt sa Joanna. Men det måste ha varit före min tid på skolan.
Det var roligt att arbeta tillsammans med jorden sa Johan. Och att få uppleva naturen. Mycket bra näring.
Dock så kunde det vara jobbigt. Kallt. Smutsigt. Och långtråkigt.
Jag har också varit på Livshjulet sa Mikael.
Det var för några år sedan som jag firade midsommar där.
Mannen som bjöd in mig hette Daniel. Jag träffade honom i ett café i Borghem.
Det var ett trevligt midsommarfirande. Tillsammans med elever från skolan. Och antal utifrån.
Vi inledde med att vandra genom skogen. Till en glänta.
Vi satt. Låg. Och mediterade på filtar. Åt av medhavt fika.
Därefter hängde vi tillsammans i Livshjulets sällskapsrum. Under tystnad och stillhet.
Sedan åt vi god vegansk mat.
Resten av dagen ägnade vi åt att skapa ett uterum i trädgården.
Har ni båda sett det? Två väggar av störar, grenar och slanor på sydsidan.
Den är jättefin sade Joanna. Jag brukar sitta där ibland.
Jag slutade i trädgården före den midsommaren sa Johan.
De stod tysta en stund.
Jobbar ni frågade Joanna.
Jag har inget vanligt jobb svarade Johan. Men jag har sysselsättning på Myran.
Jag hjälper till att laga mat och fika. Och att diska.
Ibland följer jag med till marknaden där vi säljer kakor. Och lite hantverk.
Vad roligt sa Joanna. Vad är det för hantverk ni säljer?
Saker som deltagarna på Myran gjort själva. Till exempel något stickat eller virkat. Någon bild eller tavla. Eller täljalster.
Jag arbetar deltid som vildmarksguide sa Mikael. Och så är jag poet.
Intressant sa Joanna.
Det var trevligt att träffas sa Mikael. Vi hade mycket gemensamt.
Nu ska jag handla mat. Och gå hem och äta.
De tog farväl av varandra och uttalade ytterligare någon vänlighet.
Mikael slängde sin mugg och gick.

5
Utöver matvarorna köpte han även en vegansk strutglass.
I kassan blev han igenkänd av butiksbiträdet i gul tröja.
Genom fönstret kunde han se att gubben och de två tanterna satt kvar. Flickan som lekt var försvunnen.
Hej sa Mikael.
God dag sa Sofia.
Hur mår du fortsatte Mikael.
Jag känner mig glad sade Sofia. Hur mår du själv?
Jag mår bättre nu när jag varit och handlat sa Mikael.
Träffade nämligen två vänliga personer inne i butiken.
Efter att Mikael handlat gick han ut och satte sig i solen på bänken bredvid gubben som han kände igen.
6
God dag sade Mikael.
God förmiddag sa gubben.
Mikael började äta sin strutglass.
Tanterna såg ut att njuta i solen. Den ene hade slutna ögon.
Ett stort antal småfåglar kvittrade – och kanske lekte – i utkanten av torget. En stor kråka satt på en lyktstolpe. Och två skator skuttade i andra änden av torget.
Ännu en sommar sa gubben.
Tycker du om sommaren frågade Mikael.
Under perioder av ensamhet kan jag känna att sommaren är utan mening sa gubben. Men jag tycker det är skönt med värmen. Och så är det bekvämt att inte behöva klä sig så mycket. Var det god glass?
Ja sa Mikael. Det är sojaglass med jordgubbsfyllning.
När jag var barn åt jag alltid glass på sommaren sa gubben. Numera gör jag det sällan.
Men jag röker pipa varje morgon.
Gör du något roligt på fritiden frågade Mikael.
Jag åker till fjällen och bor på ett vandrarhem sa gubben. Minst en gång om året. För det mesta gör jag en kortare vandring där.
Jag har samma intresse sa Mikael. Jag har besökt fjällen ett antal gånger.
Världen är liten sa gubben. Egentligen stor.
Har du besökt Korpbergen?
Nej sa Mikael. Jag har varit vid Sjövidden. Och vid Ravorjakko.
Korpbergen har ett mycket trevligt vandrarhem sa gubben. Det ligger på en höjd i skogen.
På översta våningen är ett stort uppehållsrum. Med matsäcksbord. Och soffor längs väggarna. Halva våningen har glasfönster som löper utmed hela väggen. Därför har man en panoramautsikt över skog och fjällvärld.
Det brukar alltid vara folk där som man kan prata med.
Det låter mysigt och trevligt sa Mikael. Jag ska läsa om det på internet.
Kråkan flög från lyktstolpen till en överfull papperskorg. Och började rota i den.
Mikael åt upp det sista av glassen.
Jag ska gå hem och laga mat sa Mikael.
På återseende sa gubben.
En kille och en tjej på varsin cykel trampade förbi.
Killen hade sandbrun långärmad tröja. Stora svarta shorts med extra fickor. Och röda gymnastikskor.
Tjejen hade khakifärgad blus med långa ärmar. Vitblommig kjol. Och blå sandaler.
De hade båda pagefrisyrer. Ingen av dem bar hjälm.
Härligt för ungdomarna med sommarlov sa Mikael.
Ja vilken fröjd sa gubben.
Mikael stoppade strutpapperet i fickan.
Hej då sa han sedan.
Hej då sa gubben.

6
Mikael gick hem.
I trappuppgången mötte han en ung tjej som var klädd i tajta svarta träningskläder. Hon var mycket vacker i sina former.
Tjena sa Mikael.
Tja sa hon.
De stannade upp bredvid varandra.
Mikael kände attraktion. Åtrå.
Vad snygg du är sa han.
Tack sa hon.
Konditionsträning är säkert nyttigt sa Mikael. Bara man inte blir materialistisk.
Du menar att man liknar kroppen vid en maskin och inte som en levande organism sa hon.
Ja sa Mikael. Livets mening är att tjäna Gud.
De stod tysta en stund.
Trevlig löpning sa Mikael.
Tack sa hon.
De skiljdes åt.


7
Mikael vilade efter maten.
När han gjort det packade han badkläder. Något att äta. Och något att dricka.
Därefter tog han bilnycklarna. Och gick till sin bil.
Denna gång mötte han ingen i trapphuset.
Men det luktade av kryddad mat någonstans ifrån.
På torget var det ny uppsättning.
Där gubben tidigare suttit satt nu två tjejer. Den ene hade långt ljust hår. Hon var klädd i gul skjorta. Och ljusa utsvängda jeans. På fötterna hade hon ljusa lädersandaler.
Den andra hade kort brunt hår. Hon bar en vit munktröja. Och mörkblå tajts. På fötterna hade hon sportskor.
Det såg ut som att de läste för varandra ur sina dagböcker.
På bänken mitt emot satt en man och drack folköl.
Han hade stripigt tunt hår som var något lockigt.
På kroppen hade han en ullkofta i flera färger. Och slitna – något trasiga – ljusblå jeans.
På fötterna hade han vandringskängor i tyg.
Vid caféets uteservering satt en kille och läste ur någon tidning. Det såg ut att vara en hobbytidning.
Framför honom på bordet var ett tomt fat.
Han hade något längre än kort hår. Och på huvudet en keps i flera färger. Med mönster som såg ut som fartränder.
Svart. Gul. Orange. Röd. Och mörkblå.
På överkroppen hade han en t tröja med rockbandet ”Jordeld”.
Benen hade mörkblå shorts med svartvita ränder utmed.
Hans skor var av blått tyg. Med guldfärgad sula.
Vid ett annat bord satt ett vackert äldre par. De höll varandra i händerna. Båda bar hatt.
Herren var klädd i enfärgat. Ull. Och tyg.
Tanten hade ljusa kläder.
På bordet framför dem var en flaska med juice. Och två glas.
I ett öppet lägenhetsfönster bredvid torget stod en handikappad ung man. Han tittade ut.
På ett av taken satt en kråka. Kanske samma kråka som han sett tidigare.
Mikael fortsatte mot parkeringen där han hade sin bil.
Det var en vit golf. Den var gammal. Men i fint skick.
Då han kom fram anlände en beige Opel till parkeringen.
En gubbe med ljust hår körde. Fönsterrutorna var neddragna. Det hördes dansbandsmusik på långt håll.
Mikael stannade. Lyssnade. Och såg på främlingens bil.
Bilen stannade. Och motorn slutade gå. Men gubben satt kvar medan musiken spelade.
Det var småfåglar på parkeringen.
Mikael gick in i sin bil. Startade. Och åkte därifrån.

8
Först körde han ut ur Skogsby.
Därefter följde han landsvägen mot Storå några kilometer.
Han mötte bilar på vägen. En röd Volvo med husvagn.
Och ett par lastbilar. En timmerbil. En med matleverans.
På ett ställe där han passerade åkrar och fält fick han se en Ormvråk. Den cirkulerade högt uppe.
Mikael saktade in. Och beundrade fågeln.
Så fortsatte han. Tills han kom till en avtagsväg mot Rundstensbadet.
Nu gick färden längs en grusväg. Dammet yrde.
Han passerade hus. Ett vackert trevåningshus i trä. Det hade mycket konstnärligt utsmyckade former. Ett mycket brett och rymligt timrat hus. Med stor tomt. Runt tomten var en vacker gärdesgård.
På håll såg han en större gård. Lyxigt boningshus. Ladugård. Och stor lada. Men han såg inga kor. Kanske användes inte gården för djurhållning längre.
Vid ett ställe fanns förutom boningshus en lanthandel. Och en mycket stor trädgård.
Boningshuset var av trä. Och hade en trevlig veranda.
Ett par personer satt på verandan.
I trädgården fanns grönsaksodling. Och blomsterodling.
Mikael såg flera personer som arbetade där.
Han åkte över en liten bro som gick över en å.
På sidorna om vägen var ängar. Åkrar. Och fält.
Också skogspartier. Skogsdungar. Och buskage.
På ett av fälten stod två rådjur.
Mikael hade sett både älg och räv i området.
Till sist kom han fram till parkeringen. Den låg intill en liten grupp bostadshus. Fyra fina envåningshus. De stod i två par mitt emot varandra. Samtliga hus hade många fönster.
Ett av husen var av tegel. Ett annat hade putsad fasad. De två andra var av trä.
Mitt emellan husen var en stor terrass. På terassen fanns flera bord. Och stolar.
Kring husen och terassen var vackert anlagd trädgård.
Många gångar ledde åt olika håll.
Omkring husen var många stora lövträd.
På ena sidan bredvid trädgården fanns en stor gräsmatta. Några barn var där. De hoppade på en studsmatta.
Det var flera bilar på parkeringen.
Efter att Mikael parkerat gick han med badkläder och matsäck till stigen. Den som ledde till sjön Bergviken och Rundstensbadet.

9
Namnen på sjön och stranden kom från ett stort runt klippblock som funnits sedan urminnes tid. Stenen låg i skogen. Ett stycke bort från Rundstensbadet.
På en handgjord skylt stod det Rundstensbadet. Med skrivstil.
Under den var en text som berättade om stenen.
Stigen ledde in genom en lövskog.
I den fanns björk. Ek. Lönn. Asp. Al. Och alm.
Att gå på stigen var trevligt och mysigt. Solens strålar lyste in här och var på marken. Och på trädens stammar. Det såg ut som andligt ljus av guld. Eller ännu finare.
Skogen hade ett tak av löv som glittrade av solljus.
Mikael hörde fåglars sång och kvitter.
Han upptäckte en hackspätt. Stannade. Såg. Och lyssnade på den när den hackade.
Vid ett annat ställe fick han se en ekorre. Det var två upptäckte han snart. De tycktes leka tafatt. Eller följa John.
Lite senare mötte han ett sällskap. En tant. Och en gubbe. Med två barn.
Troligen far eller morföräldrar. Och deras barnbarn tänkte Mikael.
Gubben – en gråhårig, vacker, men lite rund man – hade en röd t tröja med vit text på. Det stod carpe diem.
Han hade vida vita byxor. Och gröngula tofflor.
Tanten – också gråhårig, vacker och rund – hade en ljusblå blus med vita, bruna och svarta vildhästar på.
För övrigt hade hon ljusa jeans. Och lila skor med liten klack.
Barnen – en söt svarthårig flicka och en stilig brunhårig pojke – hade båda t tröja.
Pojken en vit t tröja med bilden av en indian som pratade med en björn.
Flickan en blå t tröja med en kanin på.
Pojken hade gula shorts med svarta streck på.
Flickan hade en röd kjol med vita och bruna snäckor på.
Båda var barfota.
När Mikael kommit nära dem utbrast han ”ett så vackert sällskap”.
De stannade upp.
Tack för komplimangen sa tanten.
Det finns människor i världen som man träffar sa Mikael. Och andra som man aldrig ser.
Och så har man vänner sa pojken.
Jag önskar er en fortsatt trevlig dag sa Mikael.
Tack detsamma sa de andra.
De skiljdes åt.
Mikael fortsatte ensam på stigen.
Han såg fram emot det – och fylldes av spänning – när han tänkte på att han skulle få se människorna som var vid badet.
Och han kände lust över att han skulle få se lättklädda kvinnor.
Vid ett ställe på en gren hängde en liten handduk. Den var vit. Och med en gul sportbil på.
Han kom till bäcken som rann förbi. Stigen ledde över på en enkelt byggd bro. Bron bestod av många plankor. De var skruvade på två tjocka bjälkar.
Mikael stannade. Tittade på en padda som satt och gluckade bredvid bäcken.
Han gick vidare. Och kom så småningom till skogsbrynet.
Landskapet öppnade sig. Sjön glimmade i solen.

10
Han såg människor som var i vattnet. I sanden. Och på gräsytorna.
Mikael såg sig om efter en lämplig plats att vara på.
Ett stycke till vänster. På gräset. Ganska nära vattnet. Där var en plats som såg inbjudande ut.
Han gick dit. Packade upp handduken. Samt bredde ut handduken.
Och med ryggsäcken som huvudkudde lade han sig att vila.
Vid badet var ungefär tio personer förutom honom.
Två barn och deras mor var i vattnet och badade.
Moderna var skön att se i sina rosa badkläder.
Hon var aningen mörk. Med svart halvlångt hår. Hennes kropp var vacker. Med runda – och fylliga – former.
Mikael kände åtrå när han såg henne.
Barnen hade en flytgrej föreställande två delfiner. De satt ihop med ett litet plant mellanrum mellan sig.
Båda barnen hade mörkt lockigt hår.
Pojken låg ovanpå flytgrejen. Och flickan förde den framåt.
I sanden var två ungdomar. Och en pojke. De två äldre hjälpte den yngre att bygga en slags fästning av sand. Med vallgrav runtom.
En av ungdomarna var kraftig. Hade ljust snaggat hår. Och fräknar. Han hade ett par stora röda badbyxor. Det stod lycky iland på dem. Med gul snygg text.
Den andra ungdomen hade långt lockigt brunt hår. Och var ganska mager. Hans badbyxor var vita. Med svarta siluetter av blommor.
Den lilla pojken hade brunt hår i pagefrisyr. Och fin normalbyggd kropp. Hans badbyxor var orange. Med stora vita snören.
Pojken försökte göra fästningen stadig med våt sand.
I gräset satt ett äldre par i varsin solstol. Det var röda solstolar. Med massor av vita streck, linjer och krumilurer på. De såg mycket bekväma ut. Med tyget som hängde på formen.
Gubben hade en liten hatt med brunsvart ormmönster på. Och så hade han runda solbrillor. I övrigt var han bar. Förutom ett par lila badkläder utan ben. Hans solbruna kropp var hårig här och där. Han hade en löst hängande mage som var något fylligare än vad som verkar hälsosamt.
Tanten i stolen bredvid honom hade en blå sjalett på huvudet. Sjaletten hade vackert mönster i guld. På kroppen hade hon vita badkläder. De såg ut att vara broderade.
Hon hade även ett par ljusröda badtofflor.
Bredvid dem stod en brun picknickkorg med lock från två håll. En mörkgrön bag som det stod naturelife eller något på med vita bokstäver. En ljusröd ryggsäck med svarta mönster. Och två handdukar som låg utbredda. Den ena handduken hade bilder av en stad med skyskrapor. Och solig himmel. Den andra hade bilden av palmer. Och en strand.
Åt det andra hållet i gräset var två ungdomar.
Det var två pojkar som lekte med en hackysack.
Den ene hade ganska kort grönfärgat hår. Var blond. Och klädd i vit t tröja med bild och text från tv serien ”vardagsliv”. Han hade långa smala röda shorts med äpplen på.
Den andra killen var något mörkhyad. Och hade rakat huvud med en sparad kam av hår längs toppen av huvudet och ner i nacken. Han hade en lila t tröja med gulsvarta giraffer på. Och blå shorts med röda trianglar i par som bildade femuddiga stjärnor.
Ungdomspojkarna bollade med fötterna och knäna hackysacken. Var för sig och mellan varandra.
Det hände att de skrattade. Det hände att de tappade hackysacken och fick börja om.
Bredvid pojkarna låg deras saker. En ryggsäck med kamouflagemönster. Och en ryggsäck som var i glänsande silver.
Ett par rödvita joggingskor med tjock sula. Och ett par sandaler i brunt läder.
Där låg också en stor vattenflaska som kanske suttit på en cykel.
Längst bort i ena änden av badplatsen fanns en eldstad. Och bredvid den ett vindskydd.
En livboj hängde på en stolpe nära vattnet.
Det fanns ett enkelt utedass i andra änden av badplatsen.
Runtom sjöns stränder var mestadels skog. Både barr och lövskog.
Här och där var en strandtomt.
Vid ett ställe på andra sidan var en liten by. Mestadels trähus som låg i en vid cirkel. I mitten var en gräsmatta. Där växte flera stora ekar.
Mellan ekarna var ett uterum. Med bänkar att sitta på.
Två personer var på väg in i uterummet. Några satt på en altan. En kille mekade med sin moped. Några barn höll på med något. Kanske blåste de sopbubblor.
De ensamma tomterna visade också tecken på liv.
På en brygga satt en äldre kvinna och målade på ett staffli.
Vid ett hus var en gubbe och en gumma som staplade ved.
Två flickor badade vid en brygga.
I övrigt var det lugnt och stilla. Vattnet var stilla. Det blåste inte. Ett lompar simmade på sjön. Solen sken. Det var varmt. Några få tunna moln syntes på himlen. Fågelkvitter hördes från skogen bredvid badplatsen.
Mikael kände sig lite sugen på något. Därför tog han fram flädersaft ur sin ryggsäck. Han drack ur en blå kåsa.
När han druckit bestämde han sig för att bada.

11
Han tog av sig shorts, t tröja, strumpor och lila tygsandalerna. Därefter svepte han handduken omkring sig. Den hade mönster av gula, orange, röda och bruna höstlöv. Sedan bytte han shorts och kalsonger mot sina mörkblå badbyxor med späckhuggare på.
Han lade av sig handduken. Och började gå sakta mot vattnet.
Först gick han på gräs. Det kändes skönt. Men lite stumt. Därefter gick han på sand. Sanden var varm. Och han sjönk ner lite för varje steg.
Vid vattnet var sanden mörkare. Fuktig. Sval. Och mera bärande. Fast.
Nu stod han vid vattnet. Nu anade han och kände dess kalla, friska och stärkande påverkan.
Nu skulle han uppleva vattnet.
Den vackra mamman med barnen var ganska nära nu.
Så vadade han ut i vattnet. Genast kändes livet verkligare. Svalt. Skönt. Underbart. Spännande.
Han stannade där vattnet nådde halvvägs till knäna. Tittade efter fiskar.
Efter en kort stund fick han se några små abborrar simma förbi. Upplevelsen fick honom att känna stark lycka. Och kärlek. Dessa sköna, levande väsen i vattnet.
Fiskarna verkade vara nyfikna. De simmade inom synhåll flera gånger. Mikael var förundrad.
Han såg modern och barnen. Barnen satt på delfingrejen. Och mamman puttade på.
Så gick Mikael mot djupare vatten.
Fiskarna försvann. Det blev svalare. Vattnet omslöt honom.
När det blivit tillräckligt djupt lade han sig. Och simmade.
Han simmade längre ut. Han vände sig och simmade på rygg. Såg himlen ovanför. Skogen. Badstranden. Och människorna.
Snart vände han. Simmade inåt igen. Som ett vattendjur dök han och simmade under vatten ett stycke.
Mikael upplevde det som att han mötte sjön och dess väsen.
Därefter gick han på bottnen in mot land.
När han nått till midjehöjd hälsade han på kvinnan och barnen.

12
Hej sade Mikael.
Hej sade kvinnan. Ett av barnen – flickan – sa också hej.
Har ni det bra frågade Mikael.
Bra sa flickan. Det är roligt att bada.
Jag såg flera abborrar här nyss sa Mikael.
Oj sa flickan. Var dom stora frågade pojken.
Dom var små från människors perspektiv sett sa Mikael.
De var tysta en stund.
Hur är det själv frågade kvinnan.
Jag känner lycka nu när jag får komma till naturen sa Mikael. Men det händer att jag känner mig ensam.
Livets hårda skola sa kvinnan.
Åker ni ofta till Rundstensbadet frågade Mikael. Eller vet ni någon annan bra badplats.
Det finns en badplats som heter Pilsjöbadet sa kvinnan. Utanför Storå. Dit brukar vi också åka.
Det finns en gunga där som ser ut som en drake sa flickan.
Spännande sa Mikael.
Jag tycker mycket om det här badet för det är så härligt med skogen.
I skogen finns det troll och vättar sa flickan.
Och skogsrå sa pojken.
Ja naturen är full av väsen sa Mikael.
Det finns också djur. Har ni sett något vilt djur?
Rådjur har vi sett i farmor och farfars trädgård sa flickan.
Och så såg vi en tjäder när vi var i Kvarnängen sa pojken.
På en gård såg vi grisar. Höns. Och kor.
Och får sa pojken.
Tycker ni om djur frågade Mikael.
Båda svarade ja.
Tack för samtalet sade Mikael.
Det var så lite sa flickan.
Mikael gick till sin plats där handduken var. Torkade sig med handduken. Och när han torkat sig lade han sig att vila på den.
Solen värmde på kroppen. Vissa ljud från människorna omkring honom. Och från naturen.
Han försjönk i ett djupt tillstånd av vila. Och drömmande.
Efter ett tag satte han sig upp. Tog fram vegansk brownie med sojagrädde som han hade med sig. Och så njöt han av den.
När han ätit färdigt ville han gå sakta på stranden. I sanden. Och på gräset. Han önskade byta några ord med någon av de övriga främlingarna.
Först gick han sakta i sanden längs vattnet.
Han gick meditativt. Medveten om sin andning.
Nu i denna stund var han lycklig. Men han anade livets kval. Och elände.
Han fick se ett par svanar som hade gömt sig i en vass.
Där var också en del änder.
En lätt vind hade börjat blåsa. Vattnet krusade sig.
Han valde att gå alldeles nära vattnet. Ty där bar sanden.
Den var sval. Han kände fukten.
Ibland nuddade fötterna vid vattnet bredvid sanden.
Efter att han hade gått några gånger fram och tillbaka valde han att gå på gräset istället.
Han tyckte om omväxlingen. Och han kände ett visst intresse att möta de andra på badstranden.
Mikael fortsatte att gå sakta.
Han hörde musik. En korthårig man med bar överkropp – spelande på gitarr – anlände till badplatsen.
Längs ryggen – över ena axeln – och ned över bröstet hade han en röd orm tatuerad.
Det lät som en vacker gammal folksång.
Främlingen var klädd i bruna badbyxor. Med guldtext på. Och skor täckta av skogsgröna galoscher. På ryggen bar han en rejäl röd påse.
Spelmannen gick till eldplatsen vid vindskyddet. Satte sig där. Och fortsatte att spela. Musiken hördes över hela badstranden.

12
Mikael kom fram till ungdomarna som lekte med hackysacken.
Kul aktivitet sa Mikael.
Vill du vara med sa killen med grönfärgat hår.
Ja tack sa Mikael.
Killarna passade till varandra. Och emellanåt till Mikael.
Mikael tyckte det var svårt att inte tappa hackysacken. Men han lyckades passa tillbaka.
Tycker ni om att det är sommarlov frågade Mikael.
Jag kan känna lite oro sa killen med grönt hår. Nästan press. Att man måste träffa kompisar – och göra roliga saker – nu när man är ledig. Jag kan till och med bli deppig när jag föreställer mig att andra träffas och har kul men inte jag.
Samtidigt är det skönt att slippa plugget. Och att kunna göra i stort sett vad man vill.
Jag håller med Niklas att det är skönt sa killen med kort tuppkam. Jag tycker om sommarlovet för då har man tid att resa. Och uppleva. Jag tycker också om att läsa.
Samtidigt tycker jag skolan kan vara kul. Och intressant.
Sommarlovet påminner mig om att skoltiden ska ta slut. Jag känner otrygghet att inte veta vad jag ska göra sen.
Tack för utförliga svar sa Mikael.
Jag övade en del med boll när jag gick i skolan fortsatte Mikael. Men det här var något svårare.
Vi har övat mycket sa killen med kort tuppkam.
Jag föredrar sådana här lekar framför sport sade Mikael.
Du tycker inte om att tävla menar du sa Niklas.
Nej just det sa Mikael. Jag tycker inte om energin som uppstår då man tävlar. Det kan uppstå rivalitet. Dålig stämning. Och till och med osämja.
Så har jag aldrig tänkt sade Niklas. Jag kan tycka att det är kul att tävla. Jag tar det inte så allvarligt.
Vad heter du frågade Mikael killen med kort tuppkam.
Jag heter Ibrahim svarade han.
Mikael lyckades kicka från fot till knä och tillbaka igen.
Har ni varit på någon trevlig resa frågade Mikael.
För några år sedan reste jag med scouterna till Hemdalens naturreservat sa Ibrahim. Vi bodde där i tält några nätter.
En gång när vi vandrade i skogen fick vi se en varg. Och hennes ungar.
Jag har också åkt med familjen till Althar. Det är en stad som har mycket bevarat från äldre tider.
Vi besökte och handlade på en marknadsplats. I tusen år har det torget använts till marknad. Vi besökte också en klosterträdgård som funnits sedan äldre tid.
Dessutom gick vi in i ett slott som också var mycket gammalt. Slottet hade mur och vallgrav. Det hade torn och många rum.
Jag åkte med familjen och hälsade på en av mina föräldrars vänner sa Niklas. Denne vän bor i en anarkistisk by. Byn lyder under egna lagar. Alla som bor i byn äger alla hus och saker gemensamt. Där finns många vackra och mysiga hus.
Byn heter Fredhem.
Själv då frågade Ibrahim.
En gång reste jag med min vän Martin till ett vandrarhem i Djupbergen sa Mikael.
Vi bodde där en tid. Träffade trevliga vandrare. Och åt god mat.
En gång på en utflykt hade vi turen att få se en björn.
Kort efter det övernattade vi i tält. Vi delade tältplats med ett par unga kvinnor.
Det blev mycket trevligt. Både jag och Martin fick uppleva något romantiskt.
Jag tycker också om inre resor sa Ibrahim. Att läsa. Lyssna på musik. Eller meditera.
Och att drömma sa Mikael. Varje natt reser vi i den astrala världen.
Man mår nog bäst om man upplever både inre och yttre resor sa Niklas. Det är balans.
Att träffa en kompis och spela gitarr tillsammans är kul sa Ibrahim.
I alla tider har mänskliga kulturer spelat musik tillsammans sa Mikael. Man har dansat ceremoniella danser. Och man har till exempel gjort trumresor.
Vi har varit på Gammelgårda musikfestival sa Niklas. Där är det mycket olika människor som kommer samman. Lyssnar på musik. Och dansar.
Jag tycker det är synd bara att det förekommer så mycket alkohol och andra droger på sådana tillställningar sa Mikael.
Ja det kan ju bli lite stökigt sa Niklas.
Annars finns det ju musikstämmor sa Mikael. Man träffas och spelar folkmusik. Där brukar det vara bättre stämning.
Föreställer mig att det är mest äldre människor dock sade Niklas.
Min uppfattning är att åldersnivån alltid varierar sa Mikael. Det är ju annars en trend som går att ändra.
Många unga människor nuförtiden är vilsna sa Ibrahim.
Ja och meningen är att befria dem sa Mikael.
De var tysta en stund.
Nu ska jag gå och vila mig sa Mikael. Tack för spel och samtal.
Kul att träffa dig sa Niklas.
Roligt att du provade sa Ibrahim.
De sade hej då till varandra.

13
Mikael gick tillbaka till sin plats.
Så vilade han på handduken. Ryggsäcken var kudde.
Han låg och smälte upplevelsen med ungdomarna.
Efter ett tag satte han sig upp för att dricka fläderblomssaft.
Han såg sig omkring.
Mamman och barnen hade slutat bada. De satt nu och fikade på en stor rödgul handduk längre upp från stranden.
Ungdomarna och pojken som byggt på sandborgen var nu i vattnet. De kastade boll till varandra.
Killarna han nyligen pratat med låg nu och vilade.
Det äldre paret med solstolarna var på väg att gå. De packade i ordning sina saker.
Spelmannen simmade långt ute i sjön. Gitarren stod vid vindskyddet.
Lommen såg han. Svanarna var borta.
På andra sidan sjön hade några förändringar skett.
En pojke hade anlänt till kvinnan som målade.
Flickorna som badat höll på att byta om.
Gubben och gumman som staplat ved satt nu och åt på en bänk i trädgården.
Mopeden stod kvar. Men killen som mekat var försvunnen.
Barnen som lekt syntes inte till.
På altanen var det ännu folk.
I uterummet mellan ekarna satt ett par. Och på en annan bänk en ung man.
Mikael tyckte att det blivit en lyckad utflykt.
Han tänkte att det var många som jobbade nu. Kanske var han lycklig att han var så mycket ledig.
Fast det är roligt att jobba. Mikael tyckte om att tjäna.
Undra vad det var för människor, de han såg på andra sidan sjön. Och undra vem denne spelman var.
Det mesta i världen vet man ingenting om tänkte Mikael. Men man behöver bara en liten bit av världen för att leva.
Jag lever. Mikael mediterade över det.
Så småningom kände sig Mikael nöjd.
Han klädde sig. Packade i ordning.
Därefter gick han till bilen.
Mikael skulle snart komma hem igen.




Prosa (Novell) av Aron Sundelius VIP
Läst 66 gånger
Publicerad 2021-04-13 13:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Aron Sundelius
Aron Sundelius VIP