Jag gick ut på ängen i den tysta sensommarnatten.
Iklädd en skir vit klänning lyfter jag mina händer mot den gyllene månen
och de strålande stjärnorna.

Mot djup svart rymd sjunger jag en vacker sång
medan jag sakta tar av mig så jag står naken i månljuset.

En man kommer ut på ängen. Det är du.
Du ser stjärnor i mitt långa glansiga svarta hår
och stjärnljus i min blick.
Min kropp skimrar av daggdroppars skönhet.

Du sliter av dig kläderna, tar mig i din famn, kysser mig passionerat
och smeker lidelsefullt min mjuka kropp överallt.
Vild av åtrå lägger du ner mig på rygg och håller fast min blick
medan du mjukt glider in i min lena värme.
Vi rör oss och njuter.
Du ökar takten och jag följer, möter dig i varje rörelse.
Tempot stegras.

Vi blir ett och når stjärnorna och gud.
Evigheten anar vi, djupen känner vi,
oändlig är stjärnhimlen över oss.

Ömt kysser vi varandra efteråt.
Ord är överflödiga. Vi förstår varandra ändå.
Vi två är älskande och själsfränder
i tidens ocean.

/Anna Ahlborg