klockan är 21:21
och jag hoppas
på att du
just nu tänker på mig
vilken vidskepelse
trots att jag skrattat åt att tro
och jag kan känna strömmen bli starkare
suget nära kanten
men jag bottnar ännu
ännu med ett krampaktigt grepp om grenarna
ett grepp om vardagen
men inget grepp om vem du är
vem jag vore med dig
vad du vill
vad som gömmer sig i sjön
i änden av fallet
och om jag är stark nog
att överleva det