När jag slagit på teven och programmet börjat.
Då lade jag mig på soffan och såg att även den
här fjärde eller femte gången jag såg filmen,
utspelade den sig på ett ungefär likadant som

någon av de andra gångerna. Bara att jag inte
minns just det eller det där, som jag i vilket fall
såg eller insåg denna gång. Att min väninna kom
förbi (på tillfälligt besök från ett annat län) och

tyckt sig se mig sova. Det tar jag för hennes egen
världsbild, själv har jag som sagt min egen. Ändå
är det i och för sant att jag verkat mera utvilad
och klarsynt stundom och just då är det odis kuta

belt så att jag faktiskt kunde iaktta vad som hände
där och då. Men sådär är det ju med ens egen
verklighet, visst kan den vara som 'slående lik'
någon annans. Men ofta nog så har jag sett ett

hus och Jörgen eller Åsa sett att det var målat
i grönt eller till och med ljust grönt. Sedan har
jag kunnat ge mig sjutton på att trädet vi gick
förbi var en ek. Men så har någon kurre varit där

och bytt ut det mot tre granar eller två aspar istället.
Och det kan ju bara inte vara 'mitt fel'. Jag vet bättre.
Vi ser saker med vårt 'inre öga' helt enkelt.
Du håller dig på din kant, försiktigt avvaktande?