Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Djup

den där sörjan. när själen skaver hål på varje andetag, när jag går ut och följer de vita strecken runt staden, vandringen. steg för steg. där stjärnor kastar energiljus som jag lägger i min ryggsäck. tyngden, skosulans nötande mot livet. råkans näbb som ett spjut i mitt hjärta. tussilagon som hängt sig i en bugning mot våren. alla steg. åt alla håll. som gjorts. för friden. som ett hav att förlora sig i. det sista simtaget innan allt sjunker. fallet med maneter och alla tentakler. mot det som finns. 




Fri vers av Bjarne Nordbö
Läst 123 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-04-16 23:00



Bookmark and Share


  Eva Langrath VIP
Wow vilken vandring . Får en känsla av ett helt liv där man vandrar hit och dit, provar olika vägar i sökande efter friden och i överlåtelsen sjunker mot det som finns.
2021-04-17

  Briza media VIP
Jättegripande och pricksäkra associationer. Skosulans nötande mot livet, tussilagon och råkan! Wow.
2021-04-17
  > Nästa text
< Föregående

Bjarne Nordbö
Bjarne Nordbö