Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sömnlös


Fann sömnlös förtvivlan om natten,
den drabbade mig oförskyllt
utan min mening

som regnet mot fönstret
som städade allt
och hårdhänta vinden
till rening.

I samklang det slog mig
som piskrapp i själen till straff
och örfil mot kinden.
Så utlämnad, utmattad föll jag
medan timmarna gick efter tolv,
men inte till marken -
utan liknande under mitt golv.

Famlande, fallande fann jag
där nere i mörkret och djupet
ett kvarglömt, bortglömt ljus
med antändbar tråd -

att oväntat så med morgonljuset
få besegra sitt mörker till sist ändå,
tack vare
en oförtjänt, obekant nåd.










Bunden vers (Rim) av Jan Widströmer VIP
Läst 88 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2021-04-17 11:38



Bookmark and Share


    Solweig Jansson VIP
Väldigt fin text om en svår natt och om hur ljuset kommer som en befriare. Måste dela med mig av en eskimådikt ur antologin " Vi kommer att leva igen " av Gösta Friberg
Tänker på min vardag

hur jag en gång for till havs i min kajak

och tyckte att jag hade så många bekymmer

att de steg mig över huvudet

Ändå finns bara en sak som är stor

en enda

att i gryningen se hur dagen kommer

hur dagen föds därute

hur ljuset fyller världen
2021-04-23

  stenhur VIP
Själens dunkla krafter
som vi är utlämnade till
mest på ont
men kanske lite gott
också
2021-04-18

  Eva Langrath VIP
Vacker dikt om en mörk natt som vänder åter mot ljuset.
2021-04-17

  Monica Lindgren VIP
Ja, du fick uppleva ett slags nåd. Var det guds nåd, tror du? Vacker dikt.
2021-04-17

  Bibbi VIP
Starkt berörande.
2021-04-17

  Rafmagn VIP
Oj, riktigt stark text!
2021-04-17
  > Nästa text
< Föregående

Jan Widströmer
Jan Widströmer VIP