du driver med allt och alla

du river alla gränser

ner med hyckleriet du skallar

du inget har som begränsar

det finns ingen som kommer undan

du skrävlar inte på orden

fattig som rik, nä fy hundan!

du vill va' störst på jorden

om kvinnor du raljerar så fräckt

männen får sin beskärda del

att skämta så är nåt käckt

tycker du för din del

du använder ett språk så vågat

att bokstäverna av rodnad skiftar i rött

livet måste dig mycket ha plågat

språket du lärt är inte sött

du skriver med mycken svärta

kanske är det ditt rätta jag

du känner enbart smärta

varje dag är depressionens dag

du svär och förbannar

både hög och låg

de flesta du bannar

med både korn och råg

dina ord som sylvassa nålar

sticker där det gör mest illa

du med Hin Håle skålar

med honom du brukar chilla

 men någonstans i mörkret ser väl också du

ett ljus som lyser på din lekamen

du kanske inte sett det förrän nu

du håller dig inom ramen

av med masken du maskerade poet

innerst inne blöder du av sorg

dina ord avslöjar din hemlighet

fast ditt hem är din borg