För fem-tio år sedan gick jag oftast omkring i kavaj och hatt. Nuförtiden knallar jag runt i fleecejacka och keps. Förra decenniet såg jag det som otänkbart för mig att gå på stan i sportkläder. Detta decennium bär jag titt som tätt ett par mossgröna fleecebrallor och mossgröna joggingskor, som återför mig lite närmare 80-talets mjukisdressar.

-Nejdå, har ingalunda blivit mer naturvurmande under senaste åren - snarare gillar jag allt skarpare fyrkantiga hus. Och en äkta miljönisse torde väl ha skippat all fleece eftersom den är gjord av polyester. Förmodligen följer komforten av att den här lilla gubben har blivit en smula slöare och fetare.... Å andra sidan bryr han sig mer om motion och vitaminer än någonsin. Arbetar och sliter som ett djur, även söndagar fastän jag kanske inte behöver det.

Måhända berättar kontrasterna bara att vanor går i cykler, nyfikenhet kontra mättnad..?! Att även personliga preferenser följer trend och mottrend, vilka snett överlappar diverse fält av tillvaron, längs besynnerliga faser..?! Vad som slog mig nyss handlar emellertid om hur karaktären kan se ut utifrån :

Folk skulle kunna få för sig att jag var rikare förr. Tvärtom har det snälla trollet aldrig haft lika gott om egna pengar som nu. Då kan man tro att han snålar in på mycket - men faktum är att fordom undvek jag gärna cafébesök etc som jag numera tar två bitar på utan att blinka.. Det hela visar väl på hur svårt det är att avgöra på skalet vilka tillgångar någon har. För att inte tala om psykologiska tillgångar... Eller som ett par konstaterade i en podd : Det enda man direkt kan avgöra beträffande någon som kör omkring i ett miljonkronors fordon, är att hen var klart rikare (på kontanter) före införskaffandet. Personligen är jag mer än nöjd med att cykla på min cykel.

Den sexuella sfären känns mer sällan riktigt lockande, vilket säkert återspeglas i hur jag låter bli att "klä upp mig för någon". Samtidigt spanar jag in kvinnors klädvanor med samma intresse som alltid. Den här texten må låta både materialistisk och tämligen egofixerad, men den handlar snarast om att nå distans till egot - att medvetandegöra sina bevekelsegrunder.

Den mest märkliga motsägelsen i mitt liv, måste vara att jag träffar allt färre personer trots att jag blir alltmer intresserad av människor. Runt 2003 när mötena löpte som mest frekvent intensivt (fastän jag inte ens ville skaffa mobiltelefon) - då var det nog likafullt min egen fantastiska roll i nätverket som stod i centrum för mitt intresse. Numera har jag börjat uppleva mig som gäst i sociala sammanhang, som någon som får äran att interagera eller åtminstone observera. Blygheten har åter tilltagit en smula, precis som under grundskoleåren, om än med en helt annan självsäkerhet att koppla på när autopiloten får råda. Känner mig mer främmande och ovan igen inför hur omvärlden fungerar.

Även om det hade varit möjligt att göra långa resor 2020-21, skulle min inkomst ha räckt också till både uppdatering av flera apparater och nya lyxbyxor. Ändå lägger jag hellre resurserna på framtiden nu - för att få ha ljus i det potentiella mörkret. De pengar jag förbrukar omedelbart sker mest i form av mat. Före 2011 slukade jag snarare CD & dvd-skivor än mat - vilket på sitt sätt var förnuftigare, eftersom jag fortfarande har glädje av många discar. Diska upp efter all mat hinner jag sällan färdigt.