Mellan Stockholm och Malaga,
åkte stödstrumporna på.

Förväntan, vibrerade i kabinen
och i mitt längtande kött.

Framme, klär jag sakta av mig
mina resesvettiga kläder.

Förväntan, dunkar och pulserar
i det det heta rummet.

Det tunga draperierna
håller ute det starka solljuset.

Hon, föremålet för min åtrå,
sover tungt i sin egen unkna doft.

Här i Malaga, gjorde du mig
en gång helt galen av åtrå.

Jag har väntat i 20 år,
på att då känna den här känslan igen.

I budoiren, är luften magiskt tung
och nästan kväljande.

Doften av patchulirökelse, blandas
med odören av hennes bensår.

Känslan av att ha mist mitt tidsperspektiv
och förstånd, kommer över mig.

Tänker på oss i bubbelbadet
och hur du såg alla ärr på min kropp.

Jag minns hur vi brukade bada
och hur du smekte mig, ändå.

Det var en stor bedrift att gå ner 30 kg
men du verkade inte bry dig alls.

Man vill väl inte anses utåt
som någon som är fet och ful, för dig.

Men nu kan vi inte längre ligga
i samma badkar du och jag.

För dina vätskande bensårs skull
och min fetma som kom tillbaks.

Jag var fet och lycklig då,
oavsett alltid lycklig med dig.

Nu hänger jag upp mina stödstrumpor
på elementet och kryper ned,
i min älskades solkiga säng.