Ur ögonvrån ser man
en gammal man
som vandrar över havet
mellan himmelens och jordens fästpunkter
sedan månen ropat dem till sig
Ända ifrån stadens torg hör man dessa ljud
hemtama som de blivit i sammanhanget
när ljuden från den gamle mannens andning och
gathörnens buller tumlar om varandra
Han: tyngd av sorg och apatisk ser bort
mot en igenkänning som är på väg mot mig
kan det vara … vänta nu

Men verkligheten viker undan
och försvinner i ett molndis
till en hög röst hämtar en text från
Den Höges bok
och en gemensam vad är det
görs medveten för alla
och mitt i sammanhanget sitter Granskaren
som låter denna text färdas bort till denna episod
som gudarna bestämt skall ingå i denna historia
medan blommande träd avspeglar sig
i mynningen till himmelens spegelhinna