När gardinen öppnas faller solen vattnig
genom kvalsterna i vardagsrummets kuddar.
Nypon hänger framför verandans spaljé,
saften i de tjocka, röda venerna frös isig.
Under äppelträdet ligger bladen tillsammans,
pulvriserade som en spröd fossil under min fot.
Mitt finger bryter igenom fågelburens islager.
Morgonen är iskall, men klar och ren,
det känns som funnes inte ett enda problem
och berget ligger orörligt som en frusen reptil.
Jag andas ut en värmeflagga på morgonen:
Ett litet, vitt moln förångas och avdunstar.
En vintermorgon då jag bär världens värme.