Jo visst så lever jag kanske ett annat liv nu

men jag har också vandrat många mil

jag gick från något som jag verkligen hatade

och detta något hade gjort mig alldeles för labil

nej de var ingen som såg mig när jag gick

för jag sa absolut ingenting till någon

det var bara ett av alla infall som jag fick

och jag blev genast kallad störst av alla egon

ja det var en kall och mörk novemberkväll

när jag helt plötsligt släppte taget om mitt liv

detta var absolut inget som jag hade planerat

nej jag bara helt enkelt gick med stora kliv

så detta var ett beslut som bara var mitt eget

något som jag länge hade format av all press

jo det var så klart ganska svårt att helt förstå

men de var nog allra mest för att jag var less

det var all den tunga ångest som jag bar på

som sakta drev mig bort från tryggheten

där fanns det ingen särskild framtidstro

men jag tänkte att jag måste resa mig igen

men jag kände ändå alltid en slags tomhet

ja något som tydligt saknades mitt i livet

där blev också tron på mitt eget förstånd

något som jag inte längre alls tog förgivet

så även om summan alltid är konstant

av alla de märkliga valen som jag gjort

är det inget som jag helt enkelt kan förklara

nej för det är verkligen alldeles för stort

ja för det bränner väldigt ofta i mitt bröst

från alla de inre sorger som jag bär

och det ger ofta andra mänskor en sorts makt

att med ett förakt beskriva den jag är

men en dag så ska hoppet ändå segra

även om vägen dit den kan bli lång

ja och jag ska faktiskt springa sista biten

om jag nu kan finna ljuset än en gång 

Copyright © AndLou