Det här är skrivet till min våldtäktsman
Han som en dag lämnade stan och försvann

Jag ska döda dig utanför din lägenhet i Stadshagen
Ta en kökskniv och hugga dig flera gånger i magen
sitta bredvid din kropp och spotta dig i ansiktet när du tar dom sista andetagen

Dom kan säga att jag är galen, men
förlåtelse är inte den enda rimliga försoningen
jag vet att om jag inte gör det
kommer han att göra det igen
när blodet koagulerar på linoleumgolvet
kommer jag inte ha dåligt samvete
utan känna stolthet
ville aldrig skriva om det här i mina dikter,
låtsas hellre som det aldrig hänt
men ända sen sommaren jag fyllde 15
sover jag med nattlampan tänd
och jag kan inte vara nykter,
låtsas hellre som det aldrig var på riktigt
om jag bara vart mer försiktig
om jag inte hade druckit,
om jag inte hade stuckit
med honom hem till slut
hade jag kanske varit lycklig nu

men jag var bara 14 och han var 27.