Precis där ön ger efter
och låter sig falla handlöst
i famnen på havet
sveper osynliga fåglar
över himlen
som melankoliska mollackord.

Martallarna har fattat varandras händer
och dansar en stilla dans runt oss
medan koltrasten
stämmer sitt instrument.

Molnen släpper fram
himmelskt strålkastarljus
som flimrar trestrukna ciss
över vågorna.

Lusten spelar i mig
som skogens vårkonsert.
På omstämda fiolsträngar
spända till det yttersta
dansar små fladdrande spiccaton.

Här i njutningens täta skog
når vi dess djupaste punkt
under tunga himlar
strax innan vårregnet.