På stranden där inga
blommor växer

En ilandfluten sjömans grav

Och på nio famnars djup
en båt i kvav

En änkas tårar intill korset
på en stenig strand

Där ingen sjöman ännu
gått i land

I vinden hör hon mellan
varje våg

En märklig men lockande sång

När hon genom tårfyllda ögon
kan ana en vacker fågelkvinnas ben

Och tänker att sången hon hört

Måste ha kommit ur strupen från
en siren